Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Piper, Carl Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24($
Piper, Carl Carlsson.
dring väl gjordes 1 stipendiariernes antal, men fonden öktes.
Att de lärde räknade pä den grundligt undervisade Mint’
stern, kan man sluta af H. Spegels bref af d. 2,5 Nov. 1703
(Handl. rör. Skand. Hist. XVII. p. 322 f), rörande Kongl,
privileg. pà sina egna vittra skrifter, som han ernade lägga
under pressen. De fria konsterna torde ej så materialistiskt
uppskattats af denne "vid expeditionen hos Öfverheten
sittande" Gubbe. Man läser C. Pipers namn under Kon. Carls
Resolution af d. 24 Nov. 1699 rörande Capellmästare och
Musikanter af K. Maj:ts capell i 7 paragrapher. Här skulle
vid lön-regleringen ej allenast ses pä ålder i tjensten, på
det hvar och en så mycket mer måtte vinnlägga sig att
för-kofrao sig i sin konst och vetenskap.
Ar 1705 blef P. öfverstemarskalk, dock med vilkor,
att ej återvända till Hofvet i Stockholm, der Nicod. Tessin
såsom Öfverintendent och Hofmarskalk styrde för affärerna,
dertill han som Kammarherre och Hofarchitekt utnämdes af
Förmyndareregeringen 1697, under C. Pipers contrasignering.
Men som K. Carl brukade säga, att Grefve Pipers qvarter
var hans (K- Carls) palats, så var ock billigt att värden i
detta qvarter var Öfverstemarskalk. Tvenne gånger besökte
Grefvinnan Piper sin man och hade på hvardera resan en af
sina systrar med sig. Och de fingo straxt Generaler till
friare och Konungar voro bröllopsgäster. Inga Törnflycht
gaf sin hand åt General-Lieut. Arv. Horn och Anna Mar. T.
sin åt General-Majoren J. A. Meyerfelt. "Hvem skulle ock
icke hafva önskat komma i svågerskap med Grefve Piper?"
utropar Berch, utan att ändå något upplysa om svägerskorna.
Nu var Pipers mest lysande period. Och den främsta
äran var ej att K. Carl och K. Stanislaus voro hans gäster,
utan att ban sökte så länge möjligt var, att förmå
"Jern-hufvudet" att följa en svensk politik. Mot det höginodiga
försöket att
"med svärdet plocka stjernor ner
och, gudaskönt ge bort dem genast",
•om statsvisheten och patriotismen måste anse både oklokt
och oädelt, arbetade P. ärligt i rådslaget, men, då han ej
segrat, var han en trogen verkställare af det ogillade
Konungabeslutet och satt, som det syntes, förnöjd vid Kon.
Carls sida jemte Prinsen af Wurtemberg — incognito —
för att åskåda Stanislai kröning. Och när Carl 1706
nalkades Schlesiens gränser för att föra vapen in på Tysklands
jord och det bildade Europa, som dittills förgudat de
Slaviska hordernas besegrare, häpnade för en ny Attila, skref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
