Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Piper, Carl Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24($ Piper, Carl Carlsson.
Att Grefve C. Piper var en af våra skickligaste
embetsmän har aldrig nekats af sjelfva fienderne. De ha till och
med ofta erkänt, att han var statsman af en högre ordning.
Han framställes af vän och fiende såsom summan af hela
det namndigra Kongl. Rådet i Carl XI:s sednare och Carl
XII:s tolf först» regeringsår. Många af dem, som hetat
Konungar, torde i sjelfva verket ej regerat Sverige längre och
mera de facto än ban. Det är oförklarligt, att en man,
som ansetts duglig att så länge styra riket under en
krigande Konung, ej återlöstes med statens silfver, om
Grefvinnan ock velat spara sitt, och detta mot eller med hans
vilja. Hade ingen efterträdande regeringslystnad sin hand
med i det spelet? Var det blott vaktens oskicklighet, som
gjorde, att Dolgorucki kunde fängsla sin vakt och var det
sedan brist på dylika Knesar bland fångarne, som gjorde
att ingen ny utvexling kom i fråga? Kunde Pipers
afundsmän ej efter hans skiljande från monarchen lägga sådant i
dagen eller dikta sådant, som minskade K. Carls eget begär
efter den "allsmäktige ministern?" Och om vi få lemna här
antydda misstankar rum, var det en lycka för
fäderneslandet, att Dolgorucki löste sjelf sina baud, så att P:s blefvo
olösta? Vi tro det ej. Det gick bättre för både K. Carl
och Sverige, så länge "Gubben" satt "på trumman" och
mumlade sitt knot*), under det underdånigaste bugande
inför Majestätet, än sedan en v. Müllerns medelmåtta och v.
Görtz’ öfvermätta halp Konungen att kuyta statskonstens fina
trådar med en hand, som var mest skapad för att med
pampen afhugga dylika. Detta förhållande ensamt gör Gr.
Piper värd vår stora uppmärksamhet. Till 1709 var det
dock i det hela förstånd i K. Carls politik. Detta förstånd
synes med Pipers försvinnande i kabinettet ha försvunnit.
Det måste lända hans minne till fördel i våra häfder, och
är det visst, att P. var denna Carls gode genius, som sökte
"hålla sig uppe", för alt kunna förekomma mycket ondt,
om han ock ej hade mod till afgörande steg och ej heller
förmådde uträtta mycket godt, sä är ban en af våra
äre-värdaste Ministrar, fast han också med andra Ministrar
skulle dela skuggor, som ofta voro svartare, ulan
motsvarande ljuspartier. Under fältlefnaden visade ban mycket
mod. I belägringen vid Thorn 1703, der General Liewens
*) Någon har antecknat, att då han framkom, ni fällor, till
Pul-tava fore slaget, sàg han Konungen omgifven af sina Rådgifvare,
deribland Piper, som satt pi trumman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
