Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Piper, Sten Abraham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P i p EU , Sten Abraham.
233
om Drottningens (Lovisa Ulrikas) nåd för Hofmarsk. Piper.
Det är sannt, att Hennes nåd, som för inånga favoriter
varit prodiguerad, aldrig varit så verkande för någon som
för honom. De förre ha dels vågat sina hufvuden i
politiska phraser för henne, dels tillsatt sin egendom i hennes
tjenst. Men P. har gjort intetdera och utom sin personella
förtjenst emot henne ingen annan än den han i sin
Hofmar-skalkssyssla på några år kunnat visa. Det är möjligt att
hon finner att .... all hans zèle är för hennes person och
ej för hennes höghet, och att denna enda sentiment kan ge
så mycken erkänsla, så mycket, så ogränsadt förtroende,
att den kan få utseende af en hel annan drift, än derifrån
den härleder sig. Detta kan orsaka den fägnad hon har
att se honom, den ledsnad hon visar det ögonblick ban är
frånvarande, det nöje hon sätter i att midt ibland slägt,
ibland de aldraförnämste, dock utmärka honom, den del hon
tar i allt hvad honom angenämt händer, den erkänsla hon
visar för all den distinction honom vederfares, huru glad
bon blir, då Konungen eller Drottningen i sina tal adressera
sig till honom. .. . Man kan således med all trygghet
förvissas, att alla de rykten och alla de omdömen, som härmed
äro olika, äro falska, uppfundna af dera, som i allt vilja
söka orsak till tadel." Kammarherren hos H. M.
Drottningen Gr. Ad. Hamilton yttrar sig om samma ämne: Det var
om våren 1774 man började märka, att kärleksguden, hvars
grymhet mot Hertig Carl gjorde nödvändigt för Grefvinnan
Löwenhjelm att följa sin man till Dresden, äfven sårat
Enkedrottningens hjerta för hennes Kammarherre Sten Piper,
som hon öfverhopade med presenter, med nådebetygelser,
som hon gjorde till sin Hofmarskalk, till sin förtrogne, till
allt — utom hvad hon mest åstundade. Hon var en
nedgående sol; hennes strålar kunde ej uppvärma hans kalla
hjerta eller gifva lif åt hans försagda saklmodighet. Denna
platoniska böjelse varade till hennes död, utan andra
följder, än att sysselsätta henne ensam och roa begge Hofven,
det i Stockholm och på Fredrikshof.
Det vissa synes dock vara, att kärleksguden spelat den
gamla Drottningen ett spratt; det ovissa är, om hon
besvarats. Är 1776 var Enkedrottningen 56 år och föröfrigt
ingen Ninon Lenclos och Sten Piper 37 år.
P. var af den gamla vittra skolan i den tiden, således
grundlig i sina vittra studier, hvilka inskränkte sig hvarken
inom den klassiska eller moderna vitterheten, utan
omfattade humanismens både vår- och höstblommor. Hammar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
