Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plomgren, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Plomgren, Thotnaa.
delsföretag efter gemensamt uppgjorda planer med afseende
på Svenska handelns förkofran. Nu följde allahanda försök
på flera förut af svenska skepp oheseglade handelsplatser.
Oeh planerna voro uttänkta med förstånd. Både Plomgren
och det allmänna förkofrades. Han räknades för en pelare
inom sitt stånd och valdes gerna, der förtroendet hade en
röst. Ar 1733 blef ban ledamot i den af samtlige
Städernas Deputerade i Stockholm hållna sammankomst rörande
Tjäruhandeln, en svensk guldgrufva (vida mer än Ädelfors),
som tidigt bedrefs genom ett Tjäru-coinpagni — det äldre
länge ledt af den IG50 så märkvärdige Nils Skunck; det
yngre mest sammansatt af embetsmän. Ar 1735 var Pl.
fullmäglig för både Stockholms och Götheborgs handlande
borgerskap, alt dem företräda i den om Consulatet i Lissabon
förordnade commission. Ar 1738 blef han Directeur för
Levantiska Compaguiet, 1739 fullmägtig vid
General-Tull-arrende-societelen samt straxt derpå Riksens Ständers
fullmägtig vid Bancoverket. Nu var Pl. redan en politisk
notabilitet. Vid Biksdagen 1738 ansågos Plomgren oeh
Kier-man vara Borgareståndets af Hattpartiet ledare, som också
inverkade mycket på en del af Bondeståndet. Bönderne
lära ännu mindre förstått traclater i politik, än tractat med
öl oeh bränvin. 1 en riksdags-flygskrift, kanske af
Archen-holtz’ penna, figurera tvenne vildgaltar vid sidan af
kling-harpan, borgarståndets talnian Atilævill; galtarne hette
Iiierol-fer Folkfylla och Pionier Ölkanna. "Begge voro högmodige
åsnor, som blåste ur ett born och åkte på en släda. De
didde Harald (C. G. Tessin) och ban didde dem, sedan
ban uppsvälgt landsnödsgullet." "Gallens gull och Plomers
mjöd" ansågs ha vållat det gamla Rådets fall. Då Tessin
sjelf svor, blödig och ömkesam, att ban ej ville
Rådsher-rarnes fall, så hade han Folkfylla och Plomer att hålla
ropet: tag bort! uppe bland menigheten. Taube, kallad
Ina-chus, fadren till lo, skulle räddas, såsom Konungen så kär.
Och häri kan man se, att Pl. var bebjelplig, ty när, enligt
protocollet och stora secreta deputationen den 23 Februari
1739, Frih. Coyet försäkrat att Taube borde gå ur Rådet,
ty den nådigsta Drottningen "kunde hvarken hugna sig af
det ena eller det andra", så länge Gr. Taube blef sittandes
i Rådet, och höll på att få medhåll, så uppträdde Hr
Handelsman Pl. och sade, det ingen ting lärer kunna gravera
Hr R. R. Gr. Taube, som ej fiuns i Rådsprotocollen.
Oppositionen såg nu att T. borde upprätthållas och insåg uog,
att blott den ej rörde K. Fredriks ömmaste sidor, så lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
