Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plommenfelt, Carl Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
-Plommenfelt, Carl Anders.
Stockenström, Bielke och Bunge, begär att saken ma
åter-visas till Underrätterne. De öfrige på divisionen varande
Riksrådernc Beckfris, Wrangel, Ribbing och Falkenberg
voro deremot och pästodo, att Hofrätten kunde infordra
dessa underrättelser af Underrätterna, men att saken enligt
ett förut taget beslut skulle i Hofrätten afgöras.
Justitie-Cancelleren Gr. Wachtmeister gaf ett skarpt utlåtande till
Rådsprot. i denna sak, på H. Maj:ts particulaira tillsägelse,
men utan att nyttja Konungens namn. Stockenström, Bielke
och Bunge läto sig dock icke beveka till någon ändring och
beredde derigenom ett billigt misstroende till deras rättvisa,
då Ordens afsigter och förbindelser i Konungens Högsta
Nämnd kunna hafva inflytelse. Man undrade icke på den
utlefvade RiksB. Stockenström, hvars förstånd är i
aftagande och som merändels radotterar, man väntar icke annat af
den enthusiastiske och okunnige Riks-Båd. Bunge, men man
kunde med skäl hoppats mera rättrådighet af Gr. Bielke,
om man ej blifvit öfvertygad att allt hans nit är förenadt
inom Frimurare-Orden, alt hans håg för decorationer, för
ceremonier och småsaker öfverträffar allt hvad man annars
hos en man af hans stånd, hans namn och hans ålder kan
Vänta. H. Maj:t, lika nitisk i Orden, men upplyst och
rättvis utom densamma, tyckte att dessa Riksråd förtjente
någon skam för sin votering. Han befallte derföre en
ovanlighet, som mycket bekymrade dessa Råders egenkärlek.
Han tillsade Riks-R. Hermansson, att träda öfver pä
Justitie-sidan och gifva sitt utlåtande i denna sak, innan den i
con-seljen skulle föredragas. II. Maj:t slapp derigenom att med
sina röster decidera pluraliteten. Hermansson förenade sig
med Ribbing, Beckfris, Wr. och F—g. Saken föredrogs
i conseljen och H. Maj:t biföll dessa Rådsherrars grundade
tanke, äfven så rättvis, som för inländska creditens
bibehållande nödvändig. Pl:t fann sig högligen förtörnad och
tyckte att då H. Maj:t vid hvarje hans opasslighet skickar
sin löpare att fråga huru ban mår, borde H. Maj:t äfven
tro, att ban i processen ej kunde ha orätt och ha för
honom som frimurare en broderlig plaisance. Fr. Horn fann
sig äfven högligen stött öfver delta beslut, hotade med att
taga afsked och aldrig, sedan han rest, återkomma till
Sverige. Detta H. Maj:t rättvisa beslut blef så mycket
betydelsefullare, som det afgjordes på en tid, då så mycket
ta-talas om Frimurare-Ordens tillvext, då man sä mycket
förundrar sig öfver H. Maj:ts beskydd för denne Orden och
deltagande i dess arbeten. Man har ej skäl att tro, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
