Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pontin, Måns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
Pontin, Måns.
de, om de engång ha fått synen på det andeliga ljuset, så
skulle de intet så lätt ge sig i mörkret igen m. m. Och
d. 12 Fehr. skref han: Jag kan intet lata bli att tala om
denne Mester Muns, ty hans predikningar ligga mig stadigt
pà hjertat, så att, när jag hörer honom en söndag, så är
jag viss derpå, att jag intet tänker på annat bela veckan. . . .
ü. 26 Mars: I dag bar ock Mester Muns predikat på slottet
och aduiirablemcnt väl talat om Pilali vankelmodighet,
liknande honom vid dem, som vilja vara ansedda för
gudfruk-tiga domare och likväl blanda politiska strck bland deras
gerningar, hafvande alltid mera anseende till att contentera
den stora hopen, än hvad som rätt gjordt är och det som
Gud befaller. Han liknade Herodes vid en räf, som lät
Pilatus bära hundkufvudet. D. 1 Apr. . . . Mester Muns
predikar alltjemnt förträffligt. . . . Han väckte ofta ett
oemotståndligt hifallslöje, intet att ban sade några pussar
(putslustigheter) eller något som i sig sjelf var löje vardt, utan
för det han sade sanningen så rent ut. Och den mäktige
Guds mannen egde en hjeltes mod. Särdeles angrep ban
Adlens duellsraseri, hvari opinionen var så förvildad, att
den som mördat någon i duell strax omgafs af en skara
beundrare. Rühs skrifver (Sv. R. H. V D.) Presternas
frimodighet på predikstolarne gick ännu ganska långt. I riksrådet
berättades 1668, huru Pastor Pontinus hade predikat, att
här ej funnes någon rätt gudstjenst, ingen rättvisa, de höge
och förnäme blefvo ej bestraffade, ingen rätt vederfores de
fattiga, man vande den unge konungen att böra trummor
och pukor samt anlägga skansar; men man lärde honom icke
att känna landet, dess behof och dess inkomster, ban
upp-vexte som ett ungt lejon till att förderfva folk och land och
dylikt mer. Canzlern sjelf måste med stor förtrytelse åhöra
denna predikan, men fann det rätt, att presterna ej voro
några stumma hundar, men detta ansågs dock ha gått för
långt, hvarföre "RiksConsistorium" uppmanades att vidtaga
mått och steg mot presternas djerfhet.
Historien har efteråt, sedan det ej mera kunde hjelpas,
dömt så som presten dömde, då det ännu kunnat hjelpas.
Och den mäktiga inverkan hans rena och uppböjda
personlighet utöfvade gjorde, att ban i fred fick tala sanning.
Förtjenar ej denne man att närmare kännas?
Domprosten i Wexiö har nu ett prebende, som heter
Nöbbeled, hvarest en gärd heter Brogården. En
skräddar-gosse Jöns Månsson kom derifrån till Kalmar, der han
slutligen blef Mästare och Ålder man, gift med Elin Andersdotter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
