Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Porthan, Henrik Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
Porthan, Henrik Gabriel. 414
skrifver Finland, och hvilken af hela arhetet onekligen är
den bästa. Äfven vid de Hermelinska chartornas utgifvande
voro hans upplysningar af mycken nytta. Han hade längé
sjelf ämnat utgifva en geographi öfver Finland. Under 1788
års krig besöktes ban af officerare, som begärde
upplysningar ur hans topographiska samlingar och insigter, hvilka
sträckte sig ända öfver Ryska gränsen.
Det akademiska bibliotheket, hvilket P. såsom dess
egentlige föreståndare mer än dubbelt förökat, stundom på
egen bekostnad, ordnat och med cataloger försett,
omfattade han äfven, sedan han afträdt bibliothekarieplatsen, allt
framgent med omsorg och kärlek, liksom mynt-kabinettet.
Begge förskaffade ban ansenliga skänker af enskilde. Vid
ökandet af boksamlingen afsåg han mindre nyhet,
sällsynthet och dyrbarhet, än ett inre vetenskapligt och genom
tiden stämpladt värde. Likväl anskaffade han äfven
praktverk, t. er. sådana som föreställde den Grekiska konstens
mästerstycken och andra minnesmärken af den classiska
forn-åldern. Genom dem blef ban i tillfälle att hålla
sina^ar-cbäologiska föreläsningar, de första öfver detta ämne i Äbo
och kanske de enda i sitt slag, som någonstädes blifvit hörda.
En hemlig farhåga för det öde, som fyra år efter hans
död öfvergick Finland, röjde han i förtroliga samtal. Det
var mindre de Ryska vapnen, än det europeiska
statsving-leriet ban fruktade. Då hun erinrade sig 1741 ars krig,
föreställde han sig möjligheten af en dylik fara, utan att
hoppas en dylik räddning. Redan vid det tillfälle, då
Catharina II genom namnet Constantin syntes yppa sin
af-sigt på Constantinopel, yttrade han: "Vi skola be Gud, att
det må lyckas den Ryska magtcn alt dit förlägga sitt
hufvudsäte, Då kan den lemna det aflägsna Finland i fred
under Svenska spiran. Men nu, då det ligger så nära deSs
hufvudstad, fruktar jag, att det förr eller sednare kommer
att läggas under Ryska väldet." Derföre oroades han ock
öfver den småaktiga tvisten om målningen af gränsebron,
som då redan kunnat föranleda hvad få år derefter hände.
Men stunden var då ännu icke kommen.
En utlänning, Ricy, hade af okänd orsak länge vistats
i Åbo. Han tycktes vara Fransman, men sade sig tillhöra
konungariket Etrurien, i hvars tjenst han var
Öfv.-Lieute-nant. Han tycktes ej vara vän af Napoleon, som då
beredde sig att taga kejsarkronan. Politiska samtal undvek han
och höll sig till litterära ämnen. I förnäma hus väl
upptagen, höll han sig dock mest till professorerne, särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
