Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rabenius, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rabenius, Xilt.
7
ansökningar. Likväl fick han straxt derefter dennes
recom-mendation att blifva husprest och informator hos den rike
Kammar-Rådet Isak Cronström i Stockholm. Rlef 1676
Com-minister i Munktorp, efter egen uppgift "endrägteligen"
kallad af allmogen och confirmerad både af Enkedrottningen
och Consistorium. Härmed hängde dock ej så alldeles rätt
ihop, ty Consistorii protocoll omtala att han "blef anklagad
för bref som han skrifvit eller ändrat åt bönderna angående
hans vocation, att lemna till Biskopen, dà i Upsala. Han
hade dermed lagt sig uti annors kallelse, skulle priveras
of-ficio en tid, straffas med proban och gifva sin obligation."
Efter tretton års tjenstgöring i Munktorp tyckte ban
väl att en Capellanstjenst var alltför inskränkt för hans snille,
och då ban förmodligen ej var sà alldeles väl anskrifven hos
det Högvördiga Dom-Capitlet i Vesterås, så beslöt han att
sjelf blifva sin lyckas smed. Hufvudknuten var att blifva
känd af Konungen. Den allmänna berättelsen huru detta
tillgick lyder sålunda. Konungen vistades som bekant är
ofta pà Kungsöhrs slott och gjorde under liden flera besök
på Strömsholm. Vägen dit går förbi Munktorps kyrka. En
Lördagsafton väntades Konungen denna väg; Rabenius
lagade då sin häst och plog i ordning, och begaf sig dit att
plöja sin åker. Han blef snart varse den Kongl. Suiten, och
passade så, att han vid Konungens förbifart var närmast
vägen. Klädd i preslkläder plöjde ban flitigt, med sitt
pre-diko-concept och lemmarne i ena handen, och styrde
plogen med den andra, utan att låta förmärka, att han blef
någon varse. Konungen märkte honom genast, kallade
honom till sig och frågade om hans lägenhet vore så knapp,
att han sjelf behöfde arbeta som dräng. Rabenius svarade:
"Eders Maj:t! För mig är ingen annan utväg till nödtorftigt
uppehälle, än att sjejf arbeta min åker; jag mägtar ej hålla
mig legohjon, icke ens en tjenstepiga. Sjelf är jag dräng
och min hustru piga." Konungen gjorde honom flera frågor
om hvarjehanda, på hvilka han svarade så muntert och
Äntligt, att Konungen utbrast i stort löje. Efter ett litet
fortfarande samtal befallles han alt påföljande Söndagen predika
för Hofvet på Strömsholms slott samma predikan hvilken han
nu öfverläsle. Det skedde. Rabenii predikan vann
Konungens välbehag, men än mera hans munterhet och qvickhet,
hvarföre Konungen befallte, att presten skulle nu väl
undfägnas och alt han fore hemresan måste infinna sig. Kär
Rabenius nu åter inställde sig, fann H. Maj:t honom vara
ganska pnltigt klädd, och frågade honom, om han icke hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
