Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rabenius, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K a n b ini u s, Nils.
9
också varit nog egen. När öfvergången öfver Diina skulle
ske, slogs Högqvarteret på ena sidan. Drabanterne skulle
nödvändigt vara bredvid Konungen. Men om de ej ville
campera under tält, fanns ingen byggning, att logera dem
uti, utom en, i hvilken nedra våningen var någorlunda inredd,
men den öfra ej kunde blifva det, emedan som det sades,
hvad som byggdas om dagen refs om nätterna ikull igen,
och att stockarne kastades ur sin ordning. Denna byggning
tillböds Drabanterne, men det berättades dem tillika huru
det stod till, att spöken och djefvulen grasserade der
gruf-veligen. Konung Gari XII:s Drabanter voro ej rädda, utan
oaktadt allt detta, utvalde de der sitt nattläger; rustade,
dundrade m. m. efter vanligheten. Nar de ändteligen
somnat, lejde Rabenius några ryttare som stego upp om natten
på taket, och kastade ned den ena lösa stocken efter den
andra midt för dörren. Af detta bullret vaknade några,
och väckte upp sina öfriga sofvande kamrater. De ville
springa ut genom dörren, men dc sluppo icke fram för
stockarnes skull, utan måste ut genom fönstren. Somlige voro
förbittrade och svuro, somlige läste de böner dem de tyckte
tjena vid detta tillfälle eller kund« komma ihog. Ingen
visste buru detta hängde ihop. Drabanterna blefvo på några
dagar äfven litet saktmodigare. Konungen gaf dem ock små
moraler. Men antingen kunde Rabenius ej tiga, eller ock
blef »kalkstycket bekant genom ryttarne; Drabanterne fingo
veta tillställningen, och tänkte på revange, men vågade ej
säga något, ty Rabenius hade Konungen på sin sida.
Ändtligen då öfvergången öfver floden skulle verkställas, kallade
en Lifdrabant Baron Sparre till sig Rabenius och begärde
blifva communiccrad, talte ock mycket gudfruktigt m. m.
men uppehöll sin Pastor med flera samvetsfrågor och
andeliga samtal, ända till dess flera styckekulor kommo till
påhelsning ifrån Saxarne. Rabenius blef du rädd och orolig
samt ville slippa ifrån förrättningen. Sparren lemnade
honom ock med detta afsked: Tack Herr Pastor nu! Jag lär
intet få tid; vi råkas väl en annan gång. Rabenius glad att
han slapp, springer till sin hast som en ryttare emedlertid
hållit, och på hvilken en annan skalk låtit skära
betselty-geln af på en sida. När ban kom på hästen och ville
skynda sig undan började hästen alt springa kring, kring;
Rabenius förargad skrek: Jag tror sjelfva djefvuln rider liästeu.
Drabanterna svarade: Ja vi se det, Herr Magister! Ändtligen
var en så beskedlig, att ban befallte sin dräng leda häst
ocli prest utur faran, ty kulorna började nu tält surra om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
