Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ramel, Malte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ramel, Malte. • 9S
cunilis. 1786 Hedersledamot af Vitterhets-, Historie- och
Antiqu.-Akad. S. a. den 8 April inkallad i Konungens och
Riksens Råd, "att sig derstädes skicka som en uppriktig
Svensk man och trogen rättrådig Rad och Tjenare ägnar och
bör", den siste som fick en Riks-Råds-fullmakt. Derifrån
1789 d. Ii Maj på begäran entledigad. 1797 En af de 18
i Svenska Akad., 1798 Seraph. Riddare. 1805 Gouverneur
för d. v. Kronprinsen Gustaf. 1810 utnämd till Öfverste
Marskalk hos H. M. Drottningen," hvilket kall han sig
undanbad. Ledamot af Samfundet pro fide et Cbristianismo. Dog
på Öfveds Kloster 1824 d. 51 Jan., barnlös. Gift 1778
med sin cousin Amalia Beata Gustaviana Lewenhaupt,
Hof-mästarinna hos Hertiginnan af Södermanland, † 1S04.
Då Geijer intog Riks-Rådet Ramels stol i Svenska Akad.
yttrade ban: "Vi vete, att Riks-Rådet Ramel ander den
brytning, som utmärkte K. Gustafs sista lefnadsår, oförskräckt
inför sin Konung förde sanningens språk. Han hade alltid
gjort det med den frimodighet, som hans embete fordrade,
ty de mildaste seder voro hos honom förenade med ett
hjerta, som aldrig underhandlade om pligtens fordringar." I
svaret på Frih. R:s anhållan att få nedlägga Rådsembetet,
yttrade sig Konungpn (brefvet är intaget i K. Gustaf HI:s
utg. skrifter): "Eder tillgifvenhet, edra talanger och edra
dygder skulle ha förorsakat mig den lifligast|e saknad; men
i det ögonblick, då hela styrelsen kommer att förändras,
förändrar också det afsked J af mig begären sin natur. Jag
ger då dertill mitt samtycke, men jag tror mig ej böra
uppgifva edra tjenster och edra råd, hvilka nu blifva mig
nödvändigare och hvilka jag skall emottaga med det förtroende,
som jag alltid för eder hyst." "Han gick", yttrar Zibet, i
sitt svar på Frih. R:s inträdestal i Sv. Akad., "sedan han
nedlaggt en obefläekad purpur, att i lugnets fristad blifva ett
efterdöme, huru pligter mot Gud, Konung, fosterland och
mensklighet af en redlig man i alla lifvets lägen uppfyllas."
— — Och Geijer tillägger: "R. hörde ännu till det slägte
af Svenska Riddersmän, som oberoende genom sin ställning
i lifvet mera voro egnade att sökas af en monarchs nåd, än
att densamma söka. Få menniskor ha i umgänget varit
mera intagande. Der fanns ej ett falskt ord på hans tunga
eller en uppsåtlig orättvisa i hans själ. Den innerligaste, mest
lefvande gudsfruktan var själen i hans tänkesätt, hans
handlingar"; slutande sin teckning med den märkliga uppgift,
att ett bref från Frih. Ramel föranlät Geijer att författa sin
i Sv. Akad. belönta första historiska skrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
