Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reuterdahl, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
08
Reciekiiaul, Henrik.
de dessutom för de behöfvande en välgörenhet, som i Malmö
aldrig förgäfves påkallas. I goda hus skänktes mig föda; af
välgörande män lemnades en vecko- eller månadspenning;
och dessutom försökte jag att förtjena något genom den
undervisning för mindre barn, som jag på fritimmar
meddelade. Ännu visar mig nästan hvarje gata i Malmö ett
eller flera hus, i hvilka jag antingen åtnjutit välgörenhet,
eller, sjelf ett barn, varit barnlärare. På sådant sätt var
del mig möjligt att fortsätta min egen skolgång. Men hvad
som ej var mig möjligt, var att deltaga i ungdomens glädje.
Jag lärde mig alt någorlunda sköta min bok; jag lärde mig
att med undergifvenhet emottaga välgerningar och rätta mig
efter den olika ordning, som i olika hus kunde råda; men
jag lärde mig aldrig alt leka: tiden var mig dertill för
knapp. Af skolans lärare omfattades jag med mycken
godhet. Så vidt jag kan minnas fick jag icke mer än 2:ne
gånger emottaga någon aga; men hvad jag noggrannt minnes är,
att den var väl förtjent. Bland dem som omfattade mig
med den största kärleken, nämner jag särskilt med varmaste
tacksamhet nuvarande Prosten och Kyrkoherden i Hammarlöf
Mag. Joh. Myhrman. Och en man, som för hela
skolungdomen var en oförtruten lärare, vän och fader, var det ock
för mig, skolans högtförtjente rector, Professorn och
Riddaren Mag. G. R. Ahlman. Jag skall aldrig upphöra att
vörda honom såsom min ungdoms störste välgörare. Är
1811 slutade jag min skolgång och blef student. Jag fick
dock ej länge studera, utan måste, emottaga en enskilt
undervisares befattning. Jag fick den i Götheborg i nuvarande
Öfverdtrectörcn och Riddaren Sorbons hus. Så aktningsvärd
och aktad husfadren var, så passade dock icke stället för
den späde studenten. Disciplarne voro för långt hunne i
ålder, och för en lefnad sådan som den Götheborgska då
var dugde icke den oerfarne ynglingen. Conditionen i
Götheborg ulbyttes snart mot en annan, i Uddevalla, der jag
i Grosshandlaren P. J. Hegardt fann en far, och i hans barn
först disciplar och sedan mycket värderade vänner. Till
Lund återkom jag 1815, blef magister 1817, och fick
under mitt studerande alltjemt förtjena mig brödet genom
undervisande. Detta blef mig dock icke svårt, då jag
inkom i ett hus, der jag behandlades icke som informator
eller främmande, utan som barn och vän. Bland
universitetets lärare visade mig i synnerhet tvenne en kärlek och ett
förtroende, som jag aldrig skall förgäta, f. d. Professorn,
nu var. Biskopen in. m. D:r E. Tegnér och Theol. Professorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
