Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reuterholm, Gustaf Adolph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7ö
Reuterholm, Gustaf Adolph. 71}
mot ’"Sveriges Card. Dubois", var strängbeten mot Riksrad.
Rudenschölds snillrika dotter, der den Gatonska fordran, att
lagen skulle vara lika för alla, ej ansågs stå på ren grund.
Skjöldebrand yttrar i sina memoirer, att man dolt för
honom, hvars beundran för Riksrådet R. man kände, fröken
R:s dom så väl, att han först kände den kl. 2 om natten
förrän verkställandet skulle ske, och då Hertigen redan
laggt sig. Verkställandet skedde också, innan någon om
morgonen fick ingå till Hertigen. Den dagen vid
middagsbordet gret Hertiginnan, talte ingen, nalkades Reuterholm
och bad sin gamle jemnårige vän Skjöldebrand efter
vanligheten spela på klaveret, men fick blott ett kort nej, jag cj
till svar. Möjligen var det afundens dikt, att R:s hat var
en förvandlad kärlek, som blifvit försmådd *). Se härom
detta Lexicon IX B. 2 h. sid. 253. Nelherwoodska affären
bidrog ej heller att höja R:ms actier i opinionen. Se derom
IX B. 5 b. s. 5S1. Mest sänktes dessa utom den krets der
afunden kunde verka, i följd af öfvertygelsen hos många,
att han använde mysticismen blott för att hålla Hertig Carl
från regeringsärenderna. Riksdrotzet Gr. C. A. Wachtmeister
hade berättat för Presidenten i Svea Hofrätt Frih. Jos.
Syl-vander ett drag, som nära uppgår till det otroliga. Då
Hertigen började tala om regeringsärender, afbröt R. med
mystiska undersökningar, huruvida Gustaf III dött saligt.
Hertigen kom då i en underlig sinnesstämning och der blef
ej tal om offentliga angelägenheter. Men detta ofta användt
verkade för mäktigt, så att R. hörde fundering vara å bane,
att infordra läkares yttrande, huruvida Riksföreståndarens
belsoskick var så godt, att han kunde anses förmögen att
föra regeringen ■— repressalier tillika för ett försök mot den
unga Konungen. Nu såg R:ra sitt fall hota. Carl måste
återkomma från sitt grubbel, rörande sin aflidne konungslige
broders salighetsfråga. Men det var ej så lätt, som det varit
att föra honom derin. Hertigen frågade stundom med tårar
till och med gamla trotjenare, hvad de trodde om K.
Gustafs närvarande tillstånd i evigheten och ryktet började
utgå, alt Hertigen var svagsint. Då botades hundsår med
#) Man tillskref samma afskyvärda bevekelsegrund åt Ilertigen.
Äfven de som fordrat att alla skola vara jemnlika inför lag,
hämnades genom dylika uppgifter på dem, som härvid ej gjorde ett
undantag. Riks-Caneelleren Fr. Sparre var bland de envisaste
straffkräf-varne. Som ban tillstyrkte åtminstone ett ris, kallades han sedan
Riskansler oeh Grefve Engeström trodde att detta öknamn
föranledde att titeln ej upptogs 1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
