Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reuterholm, Gustaf Adolph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
il k u t e k n o i. m , Gustaf Adolph.
79
till 40,000 Rubler, emedan han ansågs hafva öfvertalat
Konungen att ditresa, sökande stöd i Ryssland, för att kunna
-derigenom behålla sig sedan Konungen blifvit myndig. Han
Sökte nu ock blidka dem han förut retat genom att aflägsna
dem. Thorild blef Bibliothekarie i Greifswald, Lagerbring
^jfverpostdirccteur, fröken Rudenschöld blef fri från
spinnhuset med 500 Rdr årlig pension och en kungsgård på
Gottland. Toll blef bemförlofvad från Wismar. Men allt
förgäfves. Med Konungens tillträde till regeringen var R:s
regering slut. Den första handling som till underskrifning här
förelaggts Konungen, var en förmån eller utnämning för R.
Konungen lade den afsides. Hertigen pläiderade. Konungen
svarade att R. kunde sjelf vända sig till honom. R. kom,
fick förebråelser för högfärd, hämdlystnad och
misshushållning samt påminnelse att sköta sin tjenst i
Kammar-revisionen. R. begär då afsked från denna tjenst med anspråk pà
en af Hertigen lofvad pension af 5000 Rdr. Konungen
vägrade, såsom ej varande skyldig ensätta om R. tog afsked
af öfverilning. Men då R. påstod sitt afsked, gafs det med
nöje. Sedan han förbjudits att vistas 10 mil nära
Stockholm, begaf han sig till Hamburg, der han lefde mycket
indraget; återkom efter Regiments-förändringen och skref ’1810
från Bjersgård i Skåne, der ban vistades hos sin slägting
Landshöfding Gyllenstierna, två i Engeströmska bibliotheket
förvarade bref till K. Carl XIII, talande deri om sina
mödor och vakor för Sveriges väl och sina lidna förföljelser,
talade om sig och Konungen som två likar och begärte att
få råka Konungen helst i Stockholm, beklagande slutligen
sina finansers ställning. Men K. Carl, som nu kommit
under andra förmyndare, yttrade till v. Engeström, att han
"såg helst att han slapp råka" — den fordne. Det skall
jag vara man för, svarade v. E., som skref till R., att han
i sina bref ej hade visat Majestätet den vördnad, som
vederbort, hvarföre det väl var honom tillåtet att vistas hvar
»om helst i riket, men aldrig vid Konungens hof. Derpå
reste R. tillbaka till Tyskland och dog i Holstein, "som
Exc. v. E. sade, mest af förskräckelse." (Bruzelius 4 uppl.
sid. 649).
Om denna "förskräckelse" få vi nämna, att uppgiften
har verklig grund. Då Skjöldebrand efter segern vid
Bom-höft framryckte med hela sin styrka, som nu var hela
Svenska Cavalleriet, Lifgardet till häst och af infanteri
Lifgre-nadiererna och en bataljon af Södermanlands regimente
liksom något Artilleri, för att hindra de 11,000 Danskar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
