Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rhyzelius, Anders Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
so Riivzelius, Anders Olofsson.
biskopinnan Benzelius Marg. Eriksdotter Odhelius. Kyrkob.
Rhyselius var son af en murare i ett Ryssby. (Se härofvan
X B. 5 b. sid. 546). And. O. Rb. studerade i Skara och
Upsala, der han blef Magister 1707, stod pä förslag otill
Philos. professionen i Pernau s. 4., Theol. Professor i Aho
1711, men tillträdde ej i anseende till krigsoroligheterna.
Underkyrkoherde*) vid Storkyrkan i Stockholm 1712.
Sedan Theol. Adjunct i Upsala, men han måste afsäga sig
denna kallelse, då 1715 Kon. Carl kallade honom till sin
Hof- och Drabantpredikant; först tjenstgjorde han i
Stockholm, sedan 1716 hos Konungen i fält. 1717 blef Rh.
Konungens Confessionarius och tillika Prspses i
Hoffält-Consi-storium och åtföljde i denna egenskap Konungen till Norge
1718, der han var närvarande vid Konungens död.
Tjenstgjorde sedan vid hofvet i Stockholm. Domprost i
Linköping 1720. Th. Doctor 1752. Biskop i Linköping 1745.
Var Talman under Erkebiskop Benzelii sjukdom och efter
dess död vid Riksdagen 1747, men undanbad sig
Erkebi-skopsvärdigheten, i anseende till sin höga ålder, men lefde
ändå 14 år derefter. Död den 24 Mars 1761. Gift med
Catharina Ihre, Domprosten Th. Ihres dotter och Erkebisk.
M. Steuchii dotterdotter. Sönerne Thomas, Matthias och
Johannes adlades 1751 med namnet Odencrants, såsom en
krans af ättlingar från Ods socken; introducerades 1752
(M 1947), då Thorn. O. till Wålsberg, född 1725, var
E. O. Cancellist i Riks-Archivet. Matth. O. på Medevi gaf
1788 till Linköpings Bibliothek 104 Vall. Om yngsta
sonen Jan Odencrantz och dennes son Th. A. O., se X. 5.
s. 546 f.
Rhyzelius var en af de Biskopar, som i litteraturen
lemnat så djupa spår efter sig, att dessa aldrig torde
alldeles försvinna. Hans Biskopschrönika, hans
Klosterbeskrif-ning, hans Slottsbeskrifning bli med all sin uråldrighet och
behof af granskning alltid länkar i dessa forskningskedjor.
Ännu då de ingått i sitt andra sekel, äro de ej
undanträngde af efterföljares. Han var den siste i tidehvarfvet fore
Dalin, culminationen af det Carolinska tidehvarfvet,
bibehållande hela den tunga rostningen, som alltmer i
frihetstidens epoch aflades. Fast och viss i sin uråldriga åsigt,
*) Detta uttryck i Episcoposcopian omvexlar med "vice Pastor vul
Storkyrkan i 4 år", uti ett Rhyzclii rccommendationsbref till Tiareu
i Linköping.
BIOGR. L EX. XII. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
