Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosenhane, Johan (Sheringsson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Röhr» ii ane, Johan (Sheringsaøn). 255
R. återkom till Sverige 1G65. "Efter min salige
Faders begrafning, som skedde med mycken högtidlighet på
Torp, reste jag till Stockholm, att ställa mig in och göra
mig känd hos Regeringen, som styrde riket under
Konungens minderårighet. Jag var nog lycklig alt vinna
approba-tion hos alla dessa Herrar; men ingen var, som ville med
synnerlig omsorg låta min lyckas befordran vara sig om
hjertat. Den som mest älskade vitterhet och de små
egenskaper jag kunds hafva, och som förstod sig derpå, var
Riks-Gancelleren Grefve Magnus De la Gardie, verkligen en
stor man på allt sätt, och som icke hade ägt sin like uti
bela Europa, om han icke haft den svaghet, att i medgång
blifva för mycket uppblåst, och i motgång låta modet falla,
utan någon jemn beständighet. Denne store mannen
betygade mig mycken benägenhet, och viste den understundom
i sjelfva verket; men han var intagcu af samma sjukdom,
som alla Ministrar hafva, att icke gerna vilja befordra folk
af förnäm börd, utan alllid dem af folket, som helt och
hållet dependera af dem. Drottningen var nådig, och
Konungen ganska ung. Jag fick nådigt tillträde bos den ena
och den andra, och isynnerhet när min broder Bengt fick
tillstånd att göra cn resa till Tyskland, för vår slägts
angelägenheter. Han var Kammarjunkare hos Konungen, och
satte mig, med Drottningens och Regeringens samtycke, uti
sitt ställe. Emedan jag således dag och natt var i
Konungens kammare, hade jag den lyckan att lära bättre känna
Honom, samt blifva af bonom känd och temligen gynnad,
så att alla morgnar, då han för vau]ig tid stod upp, kom
Han och lade sig i min säng och i min famu. Jag var nöjd
med detta lefnadssätt, och hade önskat blifva
Kammarjunkare; men som den gode Gud annorledes skickat, blef jag
kallad till Assessors-emhete i Kongl. Commerce-Collcgio år
1664, i Maj månad, hvilket jag någorlunda förstod.
Presidenten, som der var, hette Knut Kurk, en ganska hederlig
och skicklig man, god patriot, stadig och allvarsam; men
emot mig ganska höflig och vänlig. Följande år blef jag
skickad af Regeringen till Götheborg uti en förrättning,
rörande Engelska handeln, vid tillfälle af den stora eldsvådan
i London, som förlärde hela staden. Jag gjorde mitt
bästa, till Regeringens nöje: och för enskild del kom jag der
i vänskap med Gouverneuren Pehr Sparre, hvilket genom
något för mycket öfverflöd alldeles försvagade min helsa."
biogr. i.EX. XII. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
