Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosenstein, Nils von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kuse k stein, Nils von.
1788 tillika ledamot af Vetenskaps-Akad., samt af Vet.
Societeten i Upsala och Patriotiska Sällskapet.
Det var isynnerhet genom tvenne afhandlingar, den ena
Om Upplysningen, den andra Om Vitterhet och
Smak, som R. först förvärfvade vitter ära och anseende
som domare i det Skönas verld. Allt det fördelaktiga och
kanske åtskilligt derutöfver, som om dessa skrifter kan
yttras, är uttaladt af författarens efterträdare och loftalare i
Sv. Akademien; likasom à andra sidan Hammarskölds
stränga och obevekliga kritik framställt deras svagheter och
skuggsidor. Troligen vore en mera oväldig jemnkning eller
förlikning mellan dessa båda motsatta åsigter möjlig; men
vi öfverlåta densamma åt författaren af Svenska Vitterhetens
Häfder. Då den förre yttrar om ett af dessa arbeten, att
det är en bok, under hvars läsning man "finner sin tanke
aldrig ansträngd"; så är detta ett fullkomligen sannt men
för ett philosophiskt arbete nog tvetydigt loford; men då
ban tillägger "ehuru jemnt vidgad", kan detta gälla blott
om en del läsare. Sägom rent ut: speculation -och
tankedjup är här icke att söka; men i Frankrike raisonnerade
man den tiden icke djupare i ästhetiska och philosophiska
ämnen. R. hade under sitt vistande i Frankrike om ej förr
tillegnat sig det Lockiska på vitterheten tillämpade
sensual-systemet, och lät det dervid bero; hvad som sedermera
tilldrog sig inom philosophiens, det skönas och kritikens
områden, derom visste ban väl föga och bekymrade sig i alla
fall icke derom.
Den bildning, som den tiden ansågs behöflig för en
vitterhetsidkare, var märkvärdigt ytlig och ensidig:
Rosensteins af sin Konung vitsordade "lärdom och vidsträckta
vitterhet" synes icke sträckt sig utom några få utvalde af
Roms författare, hvilkas aurea carmina ban ännu på
ålderdomen till en del kunde recitera, samt föröfrigt till
Frankrikes litteratur, bland hvars författare ban närmast syne«
valt sig- Fontenelle till mönster; med Englands och Italiens
var bekantskapen vanligen löslig nog, och om den Grekiska
gjorde man sig den tiden i Svenska Akademien högst
sällsamma föreställningar. Flera af Frankrikes snillen, hvilka
Fredrik i Preussen och Gustaf III i Sverige äfven derutinnan
efterliknade, kunde icke ens stafva hvarken fransyskan eller
sitt eget modersmål, utan öfverlemnade denna omsorg åt
boktryckeriernas correctorer. I detta hänseende var R. lärd.
Naturen hade nekat R. phantasi och speculatift djup, men i
stället begåfvat honom med ett klart förstånd, ett säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
