Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosenstein, Nils von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenstein, Nils von.
2Ö7
bunden ocb punktligt ordentlig, förmiddagen åt sina embets-i
pligter. Efter slutade dagsmödor var sällskapslifvet för
ho-nom ett behof, och som han var ogift, måste han söka
hus-ligheten utom sin egen bostad. Med Stockholm var ban så
införlifvad, att han skämtande påstod, att hufvudstadens
rännstenar för hans luktorganer voro angenämare äq
landsbygdens hö och blommor, och var glad att finna ungefär
samma sympathi hos den snillrika fru Staël. Till de
kretsar han kom, medförde han en upprymd munterhet, som
gaf sig luft mindre i qvickhetcns blixtar än i naiva infallen
och en viss torr-rolighet, ett fint lefnadsvctt, en mångfald
af kunskaper, en icke vanlig gåfva att berätta, samt — hvad
som icke gjorde honom minst välkommen hos värdinnan —
en förträfflig aptit. I sin ungdom torde han kanske nog
mycket dyrkat njutningen i fler än en gestalt: ännu i hans
sena ålderdom blef hos honom qvar svagheten för ett godt
bord. Denna svaghet, jemte ungkarlslifvets långa vanor,
gjorde att han alltför sent drog sig tillhaka från de större
sällskapskretsarne; han fortfor att soupera, äfven sedan
ålderdomen och skröpligheterna gjorde honom till föremål för
sina vänners beklagande samt för de yngas och lättsinniges
tysta gäckeri.
Men det fanns, utom matlusten, tvenne andra
egenskaper af en aktningsvärdare art, som hos den svenske
Fonte-nelle qvarlefde, sedan det ena sinnet efter det andra nekade
sin tjenst, sedan den ena själsförmögenheten efter den andra
togo afsked; dessa voro minnet och det goda hjertat. Denna
godhet var ej förestafvad af blotta makligheten, icke af
blotta begäret att lefva i fred med hela verlden, än mindre
af åtrå efter popularitet, utan den hade sin källa i hans
innersta natur. Under den tid då Polyphemister och
Phos-pborister lågo i fejd med Svenska Akademien, voro åtskillii
ga af dem eller deras närmaste anhörige dels såsom
Can-cellister, dels såsom Prester eller Skollärare beroende i sin
befordran af Ecclesiaslik-Föredraganden: alla åtnjöto af
honom ej blott fördragsamhet och den fullaste rättvisa, utan
en och annan jemväl särskilda prof af hans ynnest. Denna
välvilja sträckte sig jemväl till Hammarsköld, som dock så
strängt bedömt hans skrifter, ocb som ehuru den enskilda
tacksamheten icke afväpnade denna kritikens oblidkelige
kämpe, dock a]ltid med de största loford talade om
Landshöfding R:s personliga charakter.
Hans anletsdrag buro ock spår af denna godhet,
förenad med en viss spirituell seusualism, som måhända i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
