Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosenstolpe, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Rosén stol i>b, Johan.
cl. 28 Juli I7ö7, enligt Tessin, sora likväl anmärker, att
han då var "91 år gammal."
R:s minne förtjenar att bevaras bland deras, som
utarbetat vår nu gällande Lag. Han var en särdeles
samvetsgrann och arbetsam Ledamot af Lag-Commiesionen. Som
enskild man njöt han det största förtroende och allmän
aktning. Hans förtjenster om rättvisan, säsom domare, lefde
länge uti mångas minne. En ren och allvarlig gudsfruktan
parades med hans stora domaregåfvor.
R. tecknas i Tessin och Tessiniana sålunda: "en liten
torr gubbe, men en genomärlig fordomdags Svensk man.
Så länge hans fötter buro honom gick ban, och sedan de
hade tjent ut, höll han sig inne och åkte aldrig i vagn. Hans
bord var pä allmänt värdshus, och hans lyckliga
belägenhet, att hvar afton, innan han lade sig i säng, hafva betalt
hvad han dagen öfver förtärt. Älskare af gamla glosor:
ba-tare af nyare moder, röda rockar och hvita strumpor. Guds
namns oblyga bekännare: förståndig, ej illparig domare: slät
hofman, redig i sin hushållning och ärlig i sitt väsende."
Om R:s charakter och vandel skrifver en samtida: "Om
R:s utvärtes anseende var utan prål, så var ock hans inre
väsende utan flärd. Han var sanningens vän och rättvisans
försvar. Under namn af samvelsnit, vrängde han aldrig
lagens mening, R. sökte ingen fåfäng ära. Ett ädelt och ett
berömligt uppförande gjorde hans adelskap. Han emottog
dock med tacksamhet sin Öfverbets utmärkta nåd (adlig
sköld), och i detta dess nya stånd, behöll han sina gamla
seder. — Tvenne vedermälen af sin Konungs nåd, undanbad
han sig i underdånighet. Det ena var Riddare-Orden, och
det andra att få ifrån Konungens stall, hästar och vagn,
när han det för sin beqvämlighet åstundade. Om
Riddare-Orden sade ban: att ban inga ridderliga gerningar gjort.
Han trodde att ridderlig ära endast kunde vinnas på
valplatsen, i belägringar, och kanske i ringränningar och
tor-nerspel. — R. var en god christen, och vågade med
gerningarne bekänna sin tro och sin lära. — Han var mycket
ifrig i sina böner. — I umgänge var ban okonstlad, och uti
sitt tal välment och uppriktig. Renlighet var all hans prakt;
måttlighet, bans vällust och helsa. Han föraktade det prål,
som roar fåfänga sinnen, och han hemtade intet sitt värde
af lyckan. Han var höflig, utan krus. Han bugade sig icke
djupt för att tvinga en annan, att buga sig ännu djupare. —
Med omsorg och flit vårdade han sitt embete, och nyttig
läsning var hans hvila. Hans vackra bokförråd gjorde bans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
