Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeck, Olof d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U u i» b k c u , Olof <J. *.
331
lat Keder gjuta i messing, med öfverskrift: Olf Rudbeck
in-variable. En medaille ar sedermera slagen öfver honom som
på ena sidan visar dess bröstbild med öfverskrift: Olaus
Rudbeck, Bot. Prof. Upsal. På andra sidan synes
constella-tionen Ursa major på himmelen med öfverskrift: tot fulgent
bimina in uno. Inunder på jorden synes Gamla Upsala
Tempel och 3 högar. Underst står följande: Vivo decr. honores
redditi Anno MDCCLIII. ab exitu LI." Denna af Keder
tillämnade minnespenning utfördes, på Berchs anmodan, af
medailleuren Wickman. På van Meytens tafla i Medicinska
Facultetens rum framträder för efterverldens blick hans
herrliga gestalt, med bela det lefvande snillets och den
kraftfulla personlighetens uttryck. En af honom och sonen
upptäckt vacker ört, fick af dem namnet Rudbeckia.
En af Olof Siljeström författad grafskrift må här
anföras, såsom målande, ehuru just icke i det vackraste språk:
Här ligger begrafven en gammal Skald,
Olof Rudbeck födder i Vesterås väld. —
I fyra Regenters tid han tjent,
Och all sin tid till lärdom vändt. —
Han var en Läkare och skar upp folk,
lian var ock de gamla Skalders tolk. —
I Upsala kom han först tryck på ban,
Allt som skull göras, det gjord’ han i Stån. —>
Aldrig bytte han om klädedrägt,
lian brukade lika med sin gamla slägt. —
Hans byxor voro vida och öppna vid knä,
Aldrig ban handskar bruka plä.
På slokota håret en oppsatt hatt,
En stackot svart kappa på axlarna satt.
Med liten prestkraga och slätan råck «
Gick han, men aldrig med käpp och stock.
Uti en kärra ibland ban for,
Öppen var den, och intet stor.
Han hade stort hufvud, en rèsliger kropp.
En Ear, en Herde för den lärda tropp. —
Sen han blef född var han aldrig sjuk,
Om icke af flenen ibland i sin buk.
Han spelte på giga och bliste på lur,
Lustigt lian sång, och var aldrig sur.
Dermed var han Rungar och Herrar täck,
Mot alla vänlig, mot ingen fräck. —
Han kund’ ej med hofstreck ej heller med krus,
Aldrig drack ban sig något rus.
IVu var ban Herre, nu var han dräng,
Alltid först uppe och sist i säng. —
Sen ban sett sina sjuttio år,
Så blef han död och lades på bår.
Han var för ingen motgång skygg,
Liksom han lefde, så dödde ban trygg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
