Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeck, Thure Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
It v ii ii b c k , Thure Gustaf.
terne; desse blefvo skrämde, veko till sidan oeb drogo sig
sjelfve med medlersta paret öfverända. R. som sutit
slumrande i vagnen, vaknade, ropade åt sin betjening att de
skulle skynda sig, men blef häpen och sänkte sin förnäma
röst, då ban såg’ en stark patrull med fällda bajonetter vara
hindrvet för dess fortkomst; han frågade dem hvad som vore
à färde, sade sig skola fram, nämnde hvem ban var och
åberopade Secreta-Utskottets befallning till dess resa,
hvarföre ban trodde sig ej kunna något ögonblick hindras, utan
deras betydliga äfventyr som dertill voro orsak. Men
patrullen, som bestod allena af tyska soldater, visste ej hvad
Seerct Utskott ville säga; de efterlefde blott sina ordres,
Corporalen vinkade blott på hufvudet vid allt hvad R. sade.
De öfrige stodo med fällde bajonetter orörlige, och erhöll
Öfverståtbållarn på alla sina remonstrationer till Corporalen
omsider af honom det svar: Hier konan t niemand dur ch,
wenn er auch der Teufel tväre. Han stod en lång stund
tyst och i djupa betraktelser, fick så se Lieut. Hoppenstedt,
som var sysselsatt vid arbetet. Uppstod så följande samtal.
R. Ar något fästningsarbete för händer, som ingen får köra
igenom? H. Det vet jag intet. R. Ar fienden i landet?
II. Det vet jag intet. R. At här uppror? II. Det vet jag
icke. R. Hvem har högsta befälet i staden? H. Det vet
jag icke. R. Hvem är ni? H. Det vet jag icke. R. Hvad
heter ni? 11. Det vet jag icke. R. Ar ni klok eller
vanvettig? H. Det vet jag icke. Rosen, nyfiken att se R:s
contenance, närmade sig. II. tyckte sig vilja känna honom.
Rosen medgaf, ty ban vore just den, som Öfverståthållarn
obligerat vid riksdagens början resa upp, för att från
Riddarhuset uttränga en farbror, som var Hatt, men då
intrigen ej lyckades, måste, tvertcmot löfte, bestå sig
skjutspenningar hem igen, liksom dit; annars glad att
Öfverståthållarn behagade erinra sig en så ringa person. R. ville
af-vända detta samtalsämne; men då ban började fråga honom,
hvad som förut frågades H., så åberopade R. sig på de
upplysningar H. redan gifvit, försäkrande sig ej ha något att
dertill lägga; tillstyrkande R. att sätta sig i sin vagn ocli
resa hvart han ville, eljest kunde han hafva ledsamhet. R.
sade sig böra resa till Carlskrona, enligt samma Secreta
Utskotts ordres, men befarade att der kunde stå lika till;
hvarvid R. svarade, att der torde se än värre ut. Capit.
Hård, som var R:s resesällskap och hittills stått tyst,
började nu visa sig ganska orolig, önskade komma väl hem till
sia hustru och bad It. sätta sig i vagnen. R. ville tala vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
