Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeck, Thure Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii i d n k c k , Thure Guxtftf.
anlade ett sådant straxt utanför Upsala, ocli del på det
ställe, som efter farfarsfadern ännu bär namnet
Rudbec-kens fåfänga. Ehrensvärd skrifver härom försmädligt:
"Kungen kom d. 5 Sept. 177G för att bese det och fann,
att R. derpå nedlaggt svett och möda. Ilan tyckte att denna
inrättning var i likhet med dess insigter; derföre använde
ban på den mera nit, än ban förut användt i någon syssla
och för något verk. Han hoppades att härigenom göra sin
cour och vinna glömska åt fordna tider. Just der det nya
bränneriet är anlaggdt, var förut den bekanta Rudbeckens
fåfänga. R. ville bygga en niachin, som ur en ymnig källa
dref vatten ujip till bränneriet, och då Bräuvins-Direction
nnsåg det ej möjligt eller löna mödan, har han förklarat,
alt arbetet skall fortsättas på hans egen bekostnad.
Riksrådet v. Höpken anmärkte, vid berättelsen härom, med sin
vanliga causlique ton: det är en bcrömlig föresats af Baron
Rudbeck, att gagna med sådana påfund. Jag önskar endast,
att ban icke bidrager att eternisera stället der de anläggas."
Vid ofvannämnde tillfälle emottog Konungen en souper hos
Landshöfdingen.
Härledde sig detta nit från den angifna källan, så är
det dock visst, att den fordne Älössanföraren aldrig blef
någon upprigtig royalist. Gustaf IIl:s person och hans
regerings-åtgärder bedömdes aldrig särdelps mildt i Rudheckska
huset, icke ens af friherrinnan, oaktadt den ärlighet ban
visat henne.
Sedan R. tagit afsked, flyltade familjen ut t ill Edsberg;
emellanåt gjorde man resor till de öfriga egendomarna,
Husby i Upland, Ervalla i Nerike och Tidabolin i [-Vestergöt|]land.-] {+Vester-
göt|]land.+} Af 11 barn, som R. haf|, hade alla sönerne,
utom tvenne, bortgått. Den äldre, Carl, hade ett oredigt
hufvud ocb besynnerligt lynne, saml lefde i osämja med sin
inaka. Drunknade sedan, 1702, under en kyrkofärd på en insjö
i Vestergöt|l]and. Den yngste, Alexander, vacker, men utan
uttryck, och mera fallen för nöjen än själens odling,
tvekade i silt hjertas val mellan den undersköna Louise
Petersen (sedermera Prostinnan, Grefvinnan Schwerin) ocli
Annette Axelsson; slutligen bestämde ban sig för den
sistnämnda. Ingenderas föräldrar sågo gerna denna förbindelse;
ty R. och Axelson hade, såsom tillhörande tvenne olika
partier, varit ovänner, men sedan den förre, såsom ofvanföre
blifvit anmärkt, visat sin bjelpsanihet med timret, egde väl
umgänge rum, men ingen ratt förtrolighet. De unga
älskande möttes vid källan la bonne fontaine mellan begge
egendomarne. hvarest föreningen aftalade»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
