Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudenschöld, Ulrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RodsnscbOld, Ulrik.
19
genom varma bad fördrifva dem; men lat i stället
öfvertala sig alt resa till Paris. Återkommen året derefter
nå-got förbättrad, fortsatte han sina vanliga göromål till 1757,
då han på sommaren for ut till Ulfsunda, för att genom
ledighet och landtlnften stärka sin helsa. I stället för den
väntade förbättringen blef han dock här angripen af en
hetsig flussfeher, som försatte honom i alldeles samma tillstånd,
6om för 54 sedan i Upsala: samma dödsteckcn infunno sig,
men samma räddningsmedel återförde honom ånyo till lifvet.
Kort förut hade R. blifvit förordnad till E. O.
Commerce-Råd; med ökad sinnesmuuterhet och. såsom det tycktes,
stadgad helsa, återtog R. sin verksamhet inom Collegium,
hvars President brodern Gari var sedan 1758. Men denna
skenbara förbättring varade icke länge; andtäppan öfvergick
till fullkomlig lungsot, så att ban nödgades begära afsked
1705; dock lofvade han fortfara, att, så vidt krafterna
tilläto, yttra sig öfver de frågor, hvaröfver hans omdöme
kunde anses behöfligt.
Hans återstående lif var ett långsamt aftynande; på
sista halfva året förmådde han ej mer lemna sin kammare.
Själen var dock ständigt verksam och sinnet snarare
lifligare och muntrare än hittills. Han satt nästan ständigt med
pennan i hand, än författande embetsbetänkanden,
ansökande vederqvickelse i skaldekonsten, ett fàderne-arf. Den 6
April 1705 var hans sista dag. Således undgick han den
sorgen, att se brodern Carl afklädas rådspurpurn, hvilket
skedde året derefter.
I umgänget var R. både angenäm och lärorik, till
charakter god, redlig och i alla hänseenden älskvärd: hans
fel, troligen en följd af kroppens svaghet, var en alltför
stor vekhet och undfallenhet, så att han icke ined
vederbörlig ståndaktighet försvarade sina yttrade allmännyttiga
tankar emot andras inkast, ja till och med ogerna i skrift
framträdde med bestämda meningar.
Ar 1741 kallades han till Ledamot af Vet. Akademien,
som ofta var i behof af hans praktiska kunskaper, och hvars
handlingar ban riktade med åtskilliga rön. Besynnerlig var
hos honom, såsom förut är anmärkt, föreningen af kärlek
till Ekonomi och Manufacturer ined kärleken till vitterhetens
lekar. Hammarsköld sätter hans skaldegåfva ej allenast
öfver hans faders och brödren Carls, utan ock öfver hans
samtidas rimmande, och citerar, såsom bevis derpå, följande
sång till Hoppet, i hvilken han tyckes målat sin egen
sinnesstämning, och sora således tyckes utgått ur hjertats djup:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
