Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydelius, Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 R t x> n l i u s, Andreas.
»
heller Reetor underlåta att ytterligare med all upprigtig
rän-lighet varna dem ex collegio som härtills hafva kunnat
inveckla sig uti andra vidlöftiga beställningar som äro
hinderliga i det akademiska väsendet, besynucrligen då alltför mänga
resor förelagas som både uti ofiicia docendi oeh i Consist.
mål kunna förorsaka hinder och afsaknad, tjänsteligen
erin-randcs närvarande Hrr Gonsistoriales att de ieke måtte
alltför tidt och ofta vara utur staden eller annars sina
lcctio-ner och andra sina ämhetsåligganden försumma." Vid flere
tillfällen bar han tillsagt sina "vvyrdige Colleger att, enligt
Akademiska constitt., årligen publice disputera eller på
annat skäligt sätt bidraga till deras respective vetenskapers
tiII-vext och förökelse."
Icke mindre strängt uppmanade R. Akademiens yngre
medlemmar att göra deras skyldighet. I en "Oratio
paræne-tica", som han höll kort efter sitt tillträde till
Rectori-em-belet 1714 och som är ett fulländadt mönster af
patriarcha-lisk vältalighet, ifrar han med catoniskt allvar mot den
in-tellectuela och moraliska råhet som i de dagarne höll pà att
vexa bildningen och de Akademiska auctoriteterna öfver
hufvudet. "Man kommer till Akademien, säger han, numera
oftast för att slita alla band med menskligheten, banden af
sedlighet, ordning, cullur och laglyduad. Utan förnuftets
compass och ulan all ledning af himlens stjernor ger man
sig ut på den akademiska frihetens ocean, hvars
Sirenbefol-kade klippor man anlöper med fulla segel i stället att med
omsorg undvika dem." Sirenerna skildrar ban med lika
lifliga som afskräckande färger. Lättjan, öfvermodet,
kittslig-heleu, vällustbegäret och religionsföraktet, se der hvad som
förderfvar den akad. ungdomen och afkläder den all
mensklighet. "Och en student borde dock, säger han, framför
allt eftersträfva och representera humanitet; är han rà ocb
blyges han ej att i ord och handling förfäkta råhetens sak,
sä har han två gånger förnekat sig, först som akademisk
medborgare och sedan som menniska. Den der sätter bela
sin ä-ra i sjelfsvåldet, i en öfverlägsen kroppsstyrka, i
rymlighet för berusande drycker, i förolämpande åthäfvor, i
dueller och fönsterinslående, den som nattetid går omkring
och skriar på gatorna för alt störa fredliga menniskors sömn,
honom anser jag icke mer som menniska, ännu mindre som
student: han hör till de råmandes slägte eller på sin höjd
till den vilda rytande lejon- och björn-racen. Förlåten
talaren dessa hårda ord; de äro dock kärlekens och det
kostar mig mera att ullala an Eder alt höra dem. Det gra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
