Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Rålamb, Bror Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rålamb, Sigfrid Andersson.
ill
annars kunde dömma, än att hans fader honom till en
sådan odygd uppfödt och att derunder något annat torde
sticka, alt han så högfärdligen torts förtörna sin Konung,
ty hefalltes Riksrådet, att sätta hans faders gods och
förläningar i qvarstad, tills han sisterade inför domstol den
af-vikna sonen; liksom fadren till dess skulle blifva afsatt och
sig i sitt hus uppehålla. Detta skedde för att lära andra
föräldrar, huru de skulle upptukta sina barn. Till fadren
skrefs samma dag, huru Kon. ej längre unnade honom de
hencficier och dignileter, han prålade af, utaf Konungens
nåd bekomna, upprepaude i korthet hvad brefven till Rådet
innehöllo. Den Ii Apr. 1652 blefvo de förra brefven först
uppläste i Rådet. Fullmakten till Jöns Kurck, att
succe-dcra Bror Andersson var redan sänd till den förra, men
Rådet beslöt alt inlercedendo bedja att K. Maj:t sig nådigst
mot Bror Andersson intet förifra ville, alldenstund han
öfver sin sons faute plötsligt är sjuk blefven och sonen, så
vidt någon visste, hvarken uppehöll sig i Sverige eller
Finland. Den 14 Apr. afgick ett bref till K. Maj: t i nämnde
ärende. Der intygades, att fadren hade från barndomen
hållit denna sin son till bokliga konster, ära och dygd,
samt nästan all sin förmögenhet i främmande land påkostat,
på det han desto skickligare inätte blifva alt framdeles tjena
sin Konung, hvarföre Bådet bad, att K. Maj:t ville den
gamle oskyldige mannen förskona frän afsättning. Derpå
svarade Konungen d. 26 Jun. 1652: Hvad det vidkommer,
att Bror Andersson sin sons hrott icke umgälla skall, ar
väl en ting, som hafver sitt betänkande; men alldenstund
ban icke hafver med större nit uppfödt sin son, så .... nu
upprepas den förra querelen, med tillägg, att sonen borde
ej varit så högfärdig, helst ban, så vidt fadren vidkommer,
var af bondeätt. (Hade dock, fem s. k. anor!) Konungen
hade tagit fadren in i Cammaren, der han likväl ej så
lätteligen plägade taga personer af sä ringa börd och dertill
ban väl kunnat iinna en skicklig person inom högre ståndJ
vidblifvande sitt förra beslut utan mildring. Derpå svarade
Riksens Råd (Jak. De la Gardie, Carl Carlsson Gyllenhjelm,
Gabr. Oxenstierna, Per Baner och Per Brahe), det christlig
kärlek och medlidande för den säkerligen oskyldige fadren,
som en åldrig man, den sina dagar i fäderneslandets tjenst
förnött hade, bevekt dem att för honom intercedera, i
förhoppning att H. Maj:t icke skulle i denna sin vida frånvaro
draga dertill misshag; men då K. Maj:t åter förklarat sin
vilja och befallning, kunde de nu blott svara, att fadrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
