Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Rålamb, Claes Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 III lam b, Claes Gustaf.
ket fur de prester Dalin satiriserat, utan för alt aflägsna
honom utan att behöfva framdraga sådant 6om skulle
kostat honom lifvet.
Redan före 1756 började Lovisa Ulrika och hennes
berre anlägga många planer till Regimentsförändring, som
gåfvo Regenten större makt. Hon började negotiationer med
alla hof. Somliga ingingo i planer med henne, andra
nekade emottaga dem. Hennes försök upptäcktes mest alllid
och verktygen offrades. .1754 — 55 började hon härom
ne-gotiera med Frankrike, oaktadt hon visste, att dä rådande
Haltpartiet stod i närmaste förbindelse med detta hof. Iion
yppade sig för en ung Grefve Gizor, som var har som
resande, son af Marechal Belle Isle, som den tiden hade sà
stor influence i Franska ministere»; likaså adresserade hon
sig till Grefve d’Autun, då han var här. Vid alla dessa
negotiationer var Dalin hennes hand. Projecterna voro
nemligen alla skrifne med hans handstil. Och samma dag, hon
i största hemlighet negotierat med de Franska resande
herrarne, yppade dessa saken för härvarande Franska
Ambassadeuren Marquis d’Havrincourt, som genast lemnade RiksR.
v. Höpken såsom Cancclli-peesident del af negotialioncrna
och alla originela projecter i handom. 1756 års Riksdag
kom och Höpken lemnade RiksR. Ekeblad och Gr. Scheffer
förtroende af bela denna besynnerliga och eftertänksamma
underhandling. Så utkom derom vidare kunskap. En dag
anmälde sig hos Cancelli-presidenten dåvar. Landtmarsk. Gr.
Axel Fersen och de tre Talemännen, begärande få del af
dessa negotiationer. Riksrådet Höpken, som såg att Dalin
skulle omöjligen frälsas till lifvet, om H. framlemnade
do-cumenterna, nekade att ban kände denna sak annars än som
ett ministerielt rykte. Men de hade fått namn på Dalin
och fordrade att han skulle ur hofvet. Det ansåg v. Höpken
också vara tryggast för Daliu sjelf, om han ej lätt skulle
fälla sig genom mått och steg, som ej berodde på v. H. att
dölja. Som också Franska minislèren skulle inblandats, om
Dalin skolat anklagas för högmålsbrott mot samhällets
lagar, valde man den lindrigare utvägen att anklaga honom
för brottet mot religionen i kalottpredikningarne. Hans lif
frälsades, men ban måsle lemna hofvet. Ehrensvärd såg
documenterna och intygar anekdotens fullkomliga visshet.
Emellertid länder det Frih. GI. G. Rålamb till heder, att
under dylika förhållanden ha vägat, åtaga sis; den för sin
Drottnings nycker alltför svage litteratören, som inga
slägt-relatiouer egde, utom dem han kunnat vinna genom själs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
