Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Rosén, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosén, Sven.
103
års riksdag, hvarpå han fick anvisning att resa till Svenska
församlingarne i Vestindien. Här ingick han i äktenskap
med ett rikt adligt Svenskt fruntimmer, fick med henne en
son och dog omkring 1750.
De stridigheter, i hvilka han hemma i Sverige blifvit
invecklad, rörde företrädesvis den yllre Gudstjensten och
Donen, och föranleddes i allmänhet af hans motvilja mot
den förfallna s. k. christna församlingen och flera antagna
kyrkoförfattningar.
I sin förklaring, som ban afgaf i anledning af
Stockholms Stads Consistorii förhör d. 25 Oct. 1736, yttrar han
sig med värma och innerlighet oro den inre gudstjenstens
himmelska kraft såsom motsats mot den yttre: "Ja den som
hafver någon del i den öfningen, lärer väl finna, det slike
Guds huses invånare intet hafva att göra i denna verldens
bullersamma kyrkor; de önska fast heldre alt såsom
lefvande stenar och pelare stadfästas och insättas i Guds tempel,
hvarutaf de aldrig sedan behöfva utgå, Apoc. 3: 12. 1 Pet.
2: 4, 5."
Utförligt och ej utan styrka afhandlas dessa begge slags
gudstjensten Den yttre gudstjenstens kämpar klandras, när
de gifva det ut för en christlig gudstjenst, alt de efter
gamla vanan, i sin nådelösa naturs kraft, med munnen
uppläsa några bönesätt, sjunga psalmer, afhöra orgor, musik
och predikningar; då deremot den sanna gudstjensten a)
tillverkas af Guds anda, 1 Gor. 12:3, 11, b) öfvas
egentligen i vår anda, Joh. 4: 24, c) utgår af hjertans grund,
Gudi till behag, Col. 3: 23. Ehr. 12: 28. 1 Pet. 2: 5,
d) hafver välsignelse med sig, Rom. 14: 17, 18, — allt
i rak strid mot den yttre gudstjensten, som a) tillverkas af
egen naturs kraft och med Guds namns ohelgande, Eph.
2:2, b) förrättas med kroppen, munnen, tungan,
hufvudet, minnet o. s. v. Marc. 7:6, c) sker sällskapet och
med-borgarne till behag, i ett jordiskt och fåfängligt sinne,
som tracterar Gud med lösa complimenter och ceremonier,
d) medför skrymteri, der Gud stygges vid. Vidare kallar
R. det att kränka och föröda den sanna gudstjensten, när
man med yttre ting, med råd, förmaning, menniskostädgar,
hotelser, andliga och lekamliga straff vill hindra eller
förbjuda gudfruktiga menniskor att lemna den torftiga och
hinderliga kyrkogången och att evigt ingå i Guds och Christi
äkta tjenst och tempel. Det är förskräckligt, att
menniskor, i sin blindhet och tillvällda andliga auctoritet, våga
biogr. lgxi XIII. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
