Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Rosenblad, Matthias - Handeln och Näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Rosenblad, Matthias von.
under förmyndare-regeringen voro missbruken der otroliga.
Sålunda t. ex. utfärdades derifrån i Konungens namn
recom-mendationer till Consistorier för vissa prestmäns uppförande
på förslag till pastorater, hvilka Consistorioro i Strengnäs
(och måhända flere) hade den svagheten, att i strid med
gällande författningar efterkomma. Följande händelse
gjorde slut på dessa missbruk. Hofmarskalken D. B. var chef
för denna expedition. Han var interesserad i ett mycket
fördelaktigt arrende af Torneå laxfiske, en af Kronans
herrligheter, och hvarå arrendetiden exspirerat. Ar 1794 fick
Stats-Sekreteraren R. ett handbref från Landshöfdingen i
Umeå, deri ban begär förhållningsorder, huruvida han skulle
fortfara med den honom för tvenne år sedan af Konungen
anbefallda inhibitionen af nytt arrende å detta laxfiske. Då
Stats-Sekreteraren icke i Diarierna fann ett sådant bref,
begärde ban en afskrift af detsamma, hvilket befanns vara
contrasigneradt De Besche och på hvilket man tillsmugit sig
den Kongl, underskriften. Då entledigades D. B. (likväl med
bibehållande af sin lön). Befattningen uppdrogs åt
Stats-Sekreteraren för Inrikes ärenderna, som emottog den, dock
utan något arfvode, med afstående af alla sportler åt
Can-cellisten^ Under Gustaf Adolf var en hof-intrig å bane att
ånyo uppdraga detta embete åt en hofman; men efter
upplysning om de fordna missbruken, afslog Konungen det.
I början efter sin hitkomst bade Kronprinsen Carl Johan
slorl misstroende mot Gr. R. Det försvann småningen och
till slut var han bland Statsrådets ledamöter den, för
hvilken Konungen hade största tillgifvenhet och aktning,
förenade med det största förtroende, då han kände både hans
rika erfarenhet och hans från allt enskildt interesse
befriade stora tillgifvenhet för Konungens person. Också af de
fyra Konungar, Gr. R. tjent, höll han mest af Carl Johan.
Gustaf 111 fann han snillrik och älskvärd för sin
omgifning, med skarp blick att upptäcka och utmärka skicklighet
och nit; men der voro för mänga men, för att en man med
Grefve R:s sätt alt tänka, kunde för honom fatta den
innerligare lillgifvenhetens känsla. Carl XIII var en
välmenande godsint Herre, men svag. Gustaf IV Adolf var i hög
grad ärlig och rättvis, så långt hans förstånd sträckte sig;
men han hade ett för högt begrepp om pligterna emot
sig såsom Konung, för att kunna värdera eller erkänna
deras tjenster, som icke förstodo sig på eller ville förstå
sig på, att i intrigväg göra dem gällande. Deremot var
Carl Johan en stor man, hvars gerningar befallde aktning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
