Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saltza, Hugo Herman von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287 Saltza, Hugo Herman von.
Konungen först sammankallade, bar samma namn, som den
Hugo von Saltza, hvilken nämnes soin Friherre i ett tryckt
diplom af 1174 och den Herman von Saltza, hvilken som
Hehrmeister inom den Teutoniska lliddarorden, då denne
eröfrat Preussen och Lifland 1220, kunnat användas som
skiljedomare i en tvist mellan Påfven och Kejsaren, hvilken
upphöjde honom till Riksfurste. Då dessa herrar räknade
anor upp till eller ofvan Kejsar Carl den store, kunde den
af chevaleriets fordna glans hänförde K. Gustaf ej uppsöka
en säkrare ålderspresident, der anornas mängd utgjorde
åldern. Det smickrade honom säkert också att kunna till
greflig upphöja en ätt, som så länge ansågs ha varit baronlig.
Ehuru ättstorheten torde haft ansenlig del i Grefve H.
H. von Saltzas märkvärdighet, så är det ej särdeles högt
upp på hans stamträd, som kritikens strängare fordringar
förnöjas nemligen enligt våra adliga matriklar. Von
Stiern-inan nekar vqr adliga ätt v. Saltza (Jtä 1840) att
sammanblandas med den, till hvilken Tyska Ordens-Stormästaren
hörde, som fick en örn i vapnet, då ätten M 1840 for
två metkrokar af naturlig färg i två fält och en hvit
lilja i två fält. Rehbinder sammanbinder väl begge dessa
ätter i sin Matrikel vid adl. numer. M 06, men nekar i
Landtmarsk. hist. s. 548 f., att E. von Saltzen, som ännu
jemte tillnamnet hade som ättmärke en örnfot af guld
med grönt lår, var af samma ätt som den till Sverige
inkomna, om hvilken Rehbinder uppgifver att den förer tre
metkrokar.
Den nämnde Erik v. Saltzen, Lifläudsk adelsman,
Hofjunkare i Sverige, hade genomstungit cn svensk adelsman
Ikorn, Hofjunkare hos Gr. J. Oxenstierna, derföre att Ikorn
lockat S:s fästmö. Lifländska adeln lade sig mycket ut för
v. S., bjudande för hans lif 2000 t:r säd och (eller) 24,000
Rdr, åberopande hans ungdom, beskedlighet dittills,
modrens blödighet, som skulle dö af sorg o. d. Regeringen
sköt till Cleru8 Comitialis. Allenast Joh. Matthiæ röstade
för benådning. 2000 t:r säd kunde, sade ban — enligt J.
Petrii Hassles anteckning*) — uppehålla många, som eljest
dödde af hunger, men genom v. Saltzens död blefve ingen
hulpen; men de andre Episcopi och bela Clerus mente
tVert-om att hau ändtligen måste dö och ej draga blodskulden
öfver landet**). Han blef arkebuserad på Stortorget, genom-
*) I Handlingar rör. Skandin. Historia XXII.
**) Det syntes di likväl ej svårt att få blod att aftTå blod med,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
