Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sandberg, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
Sandbeiig, Anders.
åliggande presterne fått, att beskatta folket i och för
skolan för folket (ehuru alla lärda skolor fått anslag
af staten) och således frågan ännu stod i det hela på sin
förra punkt, alt nemligen presten egde rättighet, att, der
ban förmådde, skaffa skola och anslag — en rättighet, som
väl ingenstädes i verlden är ifrågasatt; så lyckades
Sandberg vid sednare riksdagen att genomdrifva ett förslag, som
understöddes kraftigt af bondeståndet och af en bestämd
pluralilet bland adeln, sedan segrande i sammansatt Utskott,
hvarigenom presterne undgå det förhatliga uppdraget att
"lägga skatt och tunga på Konungens undersåtare", utan
nu reserveras för folkskolan den del af bevillningen, som
Ständerna ansågo sig kunna afslå, men hvilken del upptages
som andra kronoskaller. Så uppkommer en tillgång,
proportionerad efter hvarje communs folkmängd, som måste af
auctoriteter för ändamålet användas, om comruunen ej gör
det sjelfvilligt. Och främst bör härigenom allt harntiggeri
förekommas. Så skola dessa arma barn, som uppfostras på
landsvägen ■— för fängelserna, i hvarje sockens skolhus få
sina Asyler, der de kunna uppfostras för gudsfruktan och
sedlighet,) tills de få plats vid arbetet. Men som
beklagligen Svenskarne så ifrigt egna hela sin uppmärksamhet för
alt fä lagar på papperet, att lagarnas verkställighet sällan
bevärdigas med uppmärksamhet, så tigga tusentals bara
ännu öfverallt och millioner Riksdaler användas för de i
brotten inöfvades möjliga corrigering — i fängelser.
Näst folkskolan har Nykterhets-angelägenheten legat S.
om hjertat. Liberal, så att ban ej tyckt sig kunna förorda
en lagstiftning, som bjuder t. ex. alla väfverier stanna,
derföre att folket vid tillfällig köld sjelft behöfver ullen till
stoppning i bäddar, har ban ej heller funnit rationelt att
förbjuda de medborgare, som laggt sin förmögenhet i
bränvinsbränning, att öfva sitt yrke, då folket behöfver att sjelft
äta den säd, jorden burit. Men menniskovän, men chrislen
har han funnit det upprörande, att se millioner tunnor
matvaror förvandlas i ett gift för kroppens och själens helsa,
och brödpriset derigenom så högt stegras, att de fattiga
ofta måste äta nödbröd — till sin sup, emedan
bränvins-draken åt säden. S. har ej sett något annat förnuftigt sätt
att komma ur denna strid mellan statsrättens principer och
mensklighetens rättigheter, än upphäfvandet af
bränvinsbränningen i helhet; ty om förnuft och samhällsförfattning än
fordra laglig rätt, att under alla vädervexlingar ostörd få
fortsätta den näringsgren, staten tillåter, få fordra dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
