Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sandels, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
Sande lä, Samuel.
gen, hvarvid han alltid röjde en ljus blick och en
organiserande förmåga, förenad med en lätthet, som tillät honom
att under justeringarna tillika sköta sin enskilda
correspon-dauce, utan att dervid förlora ett enda ord af protokollet.
Derföre var han ideligen öfverhopad af uppdrag och
befattning utaf mångfaldig art, dels å Kronans vägnar, dels för
bergslagernes och enskildes räkning. Utom de
förrättningar, som tillhörde tjensten, hade han innan sin död varit
ledamot i sex Commissioner eller Beredningar och i fjorton
Directioner.
Vi gå nu att antyda de vigtigaste af denne
förtjenst-fulle embetsmäns medborgerliga värf, föröfrigt hänvisande
till det öfver honom hållna Åminnelsetalet. Det första
tillfället han fann alt utom Collegium ådagalägga sin
skicklighet var 1740, då han såsom Sekreterare åtföljde Bergsrådet
Tilas och öfrige Commilterade, hvilka jemte Norska Ombud
skulle undersöka de tvistigheter, som rörde timmerhandeln
mellan Sverige och Norge åt Vermländska sidan, samt de
Norska timmerflottningarne genom de svenska vattendragen.
Under hemresan räddade han med egen lifsfara en
Lagmansson, hvilken åkt ner sig på skridskor å sjön Venern. Uti
den svåra penningekrisen 1705—1700, då varuprisen genom
det sjunkna myntvärdet plötsligt rasade upp och ingen visste
hvad hau egde, utgaf han tvenne skrifter, innehållande
förslag till det ondas hämmande och till mildring af den
isynnerhet i bergslagerna tryckande förlägenheten, men blef
denna gång ej hörd. Då Konungen afsade sig regeringen,
var S. bland de embetsmän, som förklarade sig emot Ilådet,
hvilket tänkesätt troligen mer, äu hans öfriga förtjenster,
förskaffade honom 1760 tillbud till adelskap, hvilket ban
likväl denna gång, troligen af politiska skäl, undanbad sig,
men emottog dock Nordstjernan 1770 och sedermera, kort
efter revolutionen, äfven den adliga värdigheten.
En verksam ledamot var S. i den 1771 nedsatta
Com-missionen, som skulle uppge förslag om en Pensions-Cassas
stiftande för Civilstalen; likaså i den 1772 tillförordnade,
som egde att yttra sig öfver Landtbrukets och Bergsbrukets
upphjelpandc. Vidare anlitades ban 1663 — 68 vid Chartæ
Sigillatæ-arrendet, 1771 vid Assistancens och 1772 vid
General-Discont-Contoirets stiftelse, 1777 vid Tullarnes
bortarrcnderande, 1760 vid Jern-Conloirets nya
organisation, då styrelsen öfver detta verk öfverlemnades åt
Bruksegarne sjelfve, samt 1781 vid Brandförsäkrings-Verkets
iu-rättning. I de flesta af dessa verks styrelser var han jern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
