Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schartau, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schakta v y Henrik.
Hofjunkare von Gröninger och Professorskorna Bring och
Tengvall. Hon är gift med Prof. Doctor Johan Norrman i
Hernösand.
Schartau blef Styffader åt flera barn af Stads-Commin.
J. E. Barfoth. Dessa kallade sig Schartau, för att uttrycka
deras tacksamhet mot fostraren. En Ivar Eilert Schartau,
Lieutnant, fick 2:dra guldpenningen af Sv. Akademien 1811
för poemet Medborgaren,’ på samma gång som Tegnér fick
den l:sta för Svea. Han var länge medarbetare i
Cancelli-Rådet Wallmarks tidning: Allm. Journalen, utgaf "Hemliga
Handlingar börande till Sveriges historia efter K. Gustaf III:s
anträde till Regeringen. Stockholm 1825." Var då Kapten.
Företalet till 3:dje Delen visar en kunskapsrik och om
historisk sanning angelägen författare.
’ Bland Prosten Henr. Schartaus sednare lefnadsskiften
må anmärkas, att han blef l:sle Stads-Comminister i Lund
med stora Råby och Bjellerup som præbende 1793, Prost
1800 och Contractsprost i Torna 1813. Han var
Riksdagsman i Örebro 1810, då ban deltog i valet af vår n. v. K.
dynasti. Henr. Sch. dog d. 2 Fehr. 1825; begrafven på Lunds
nya kyrkogård, der man på stenen läser hans prestliga
valspråk: Jerem. 17: 16. Den 21 Jan. 1825 hade han hållit
sitt sista katechesförhör i Lunds Domkyrka.
Sch. var ej lycklig som make, ehuru hans både naturliga
förstånd och christliga tålamod gjorde detta nästan till en
hemlighet för hans samtida i en småstad. Han erkände för
en van, att ban blott en gång bandlat mot samvetet, kanske
hade han bort säga en inre röst, — denna naturens
moraliska instinct, som Sokrates kallade sitt daimonion, hvilken
i christendomens ljus ej försvinner, utan ökas i både
betydelse och kraft — och det var då ban lät förmå sig att
"conservera huset", när Lunds Stads Electorer gjorde detta,
efter den tidens så öfliga sätt, till vilkor för anbudet af
rösterna till 2:dra Comministraturen. Ty man kan ej neka
honom ha egt rätt, att utan synd taga den "frånfallna"
enkan, när han ej dermed bröt någon annan förbindelse, så
att handlingen ej kunde sägas vara ett brott mot
samvetslugn, men dermed bröts mot en än högre liggande lära,
som vi drista kalla själarnes harmonilära. "Och från denna
handling mot samvetets varning bar sedan allt ondt härflutit,
som drabbat mig i verlden", yttrade Sch. vidare till sin vän,
för att bevisa honom den stora faran af att någonsin handla
mot bättre vetande. Det blef Sch. omöjligt, att på samma
gång framställa inför verlden "väl sammanlefvande makar",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
