Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Scheffer, Henrik Theophil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Scheffer, Henrik The&phil.
året förut af Bergsrådet von Swab upptäckta Adelfors
guldverk. Här införde lian förbättrade smält-processer, men det
var icke bans fel, utan den fattiga metallens, alt denna
guldgrufva ej svarade mot de förhoppningar man dervid i
början fästade. Detsamma skedde ock vid koppargrtifvan i
Sumierskog; i ett annat kopparverk i nejden, Klefva,
trodde man sig kunna vinna hvit koppar utan tillsats af andra
ämnen, men S. visade ogrnndcn deraf. Äfven sökte ban
utvidga chemiens nytta för läkarekonsten, och gjorde försök
pä sig sjelf, som likväl ej voro särdeles gagnliga för hans helsa.
Mera uppseende väckte hans försök i den chemiska
färgkonsten. Tidtals säg man hans hytta förvandlad till ett
färgeri: han började i degel och lyktade i ugnen, försökte
i kolf hvad han sedermera verkställde i kypen. Af svenska
växter uppfann ban en äkta gul färg på silke, färgade äkta
turkiskt rödt på linne och bomull, ehuru man ieke vet om
ban dertill begagnade inhemska ämnen, samt eftergjorde den
så kallade sachsiska gröna färgen, hvaraf den tiden gjordes
så mycket väsen. Manufactur-Contoret, som genom de af
bonom insända profven blef uppmärksamt på den nytta, som
svenska näringarna kunde hemta af deuna fyndige mans
upptäckter, kallade honom till Stockholm 1748, och ville att
ban skulle emottaga eller sjelf anlägga något färgeri; dock
kom man sedermera på dën tanken, att låta honom mot visst
arfvode undervisa ynglingar i färgkonsten hemma hos sig och
föröfrigt gå Contoret tillhanda i frågor som rörde denna
konst. De föreläsningar han för sina färgargossar höll blefvo
sexton år efter hans död utgifna af tidehvarfvets ypperste
chemist, hvarom nedanföre.
Långt förut, eller år 1740, hade Bergs-Collcgium
ul-uämut honom till Proberarc,, och då Myntproberar-sysslan
blef ledig, fick han 1732, på Riksens Ständers
tillstyrkande, emottaga denna med bibehållande af den förra tjensten,
hvilket var ett undantag frän de gällande författningarne.
Till Vetenskaps-Akademien hade han en tid förut
inskickat ett rön, innehållande en malkematisk jemnförelse af
loneruas förhållande till hvarandra i musiken — ett ämne,
hvarmed ingen förmodat att denne chemist hade befattat sig.
I anledning deraf och i hänseende till sina öfriga förtjenster,
kallade honom Akademien 1740 till sin ledamot. Dess
handlingar riktade han ined rön om färgstofter, om
salmia-keu, om metallers skedning, om specifika tyngders uträkning
hos bly blandadt tenn, samt om Pottaskan, hvilken
sistnämde uppsats belönades med den guldmedalj, som årligen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
