Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Scheffer, Carl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Scheffer, Carl Fredrik.
Det tillgick på följande sätt. Königsledt, K. Adolph
Fredriks favorit, var insatt som Råds-Elector. Kungen ville
ha Löwenhielm, Claes Stromberg och Carl Hårleman pä de
lediga rådsstolarne. Egentligen ville Lovisa Ulrica ha den
siste till Senator, för att kunna få hans fru till
Hofmästa-rinna; men Fredrik Gyllenborg och Ulr. Scheffer, som ock
voro bland Electorerne, liksom deras vän Lantingshausen,
uteslöto Hårleman från första förslaget, som var lofvadt
ho-noui, insättande i stället Löwenhielm. Delta förargade
Hårleman, som afsade sig att komma på ett sednare förslag,
sedan det ej blef efter aftal, följande dervid Hammarbergs
exempel, som afsade sig ett honom gifvet sednare förslag.
Emellertid blef i denna villervalla ej tid att öfverlägga, utan
Ulr. Sch. och hans vänner insatte C. F. Sch. på 5:dje
förslaget jemte C. O. Hamilton och O. Fleming. Kungen,
for-ifrad att man brutit parole, beslöt att taga hvem som helst,
blott ej H. och FI.; så kom C. F. Sch. in i Rådet och Ulr.
Sch. blef sin broders efterträdare i Paris. (Se Knös. Anekd.
M 15 eft. Königstedts berättelser). R. R. Frih. Scheffer
blef C. N. O. s. å. (R. N. O. vid Ordens instiftelse 1748),
samt Ridd. af Serapb.-O. 1752, med valspråk: Lydnad och
sJlfieisvlo IlUfif V :\ ,miW, ,-vjV ’A-iV.
Vid denna tid blef kampen mellan Tessin, sora ville
vinna Drottningens hjerta, och Dronningen, som ville
disponera Cancelli-presidcntens makt, men der ingendera på den
bana, hvarom fråga var, lät sig besegra, så häftig, alt T.
måste draga sig ur hofvet 1756. C. F. Scheffer valdes till
Gouverneur både för Kronprinsen ocb Arfprinsarne. Modren
hatade då Hattpartiet med brinnande ifver och Prins Gustaf
kunde ej fatta förlrocndc för en herre, om hvilken han
dagligen hörde sin ännu älskade moder tala illa. Han anmärkte
sjelf de skadliga inverkningar denna ställning hade på hans
charaktersbildning. ’’Jag bar, skrifver Prins G.
(Gustav-papp. I: 57), ej begagnat mig som jag bort af dessa
personers talanger och kunskaper (åt hvilka min uppfostran var
uppdragen); men jag bör tacka himlen, att mitt hjerta ej
blef fullkomligen hortskämdt genom alla mina uppfostrares
motsägelser. Om Sch. ej då egde mitt förtroende, sä har
jag derföre i längden hållit honom skadeslös." Först efter
Mössornas seger 1705, då de blefvo svårare mol hofvet, än
Hattpartiet varit, under det Mössorna, nedtryckte af sitt
politiska motparti, höllo sig uppe som hofparti, blef det
möjligt för hofvet, att erkänna Hattarnes lörtjenster. Då
nu Scheffer licentierals ur Rådkammaren, slöto sig Kron-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
