Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schepperus, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SciicvpKRUs, Erik.
49
Skeppar Olof* ängar: gården kallades Helgeands-ledharen*).
Som fadren var en förmögen borgare, höll ban sonen i skola,
och lat honom resa utrikes, hvarifrån denne återkom som
Mästare eller Magister. Omkring 1577 var Mäster Erik
Commi-nister vid St. Nicolai församling, blef sedan Konungens
Hofpredikant, och derefter dess biktfader; utnämndes 1583 till
Rector Scholæ i Stockholm och fick året derpå Brännkyrkan
till præbende. Under denna tid visade ban sig såsom
anhängare af liturgien och utarbetade en skrift, hvaruti han
sökte bevisa dess öfverensstämmelse med evangeliska
religionen. Meu deröfver fick ban ett så stort samvetsagg, att
han i en annan skrift återkallade sin villomening och blef
från denna tid den påfviska religionens häftigaste
vedersakare; ja under Konungens frånvaro uppträdde ban ock emot
den nya kyrko-ordningen offentligen. Deröfver blef Kon.
Johan så förbittrad, att han, dock icke förr än 1590 och
sedan Sch. ej låtit sig rätta af Erkebiskopen och Kyrkoh.
Peder Påfvelson, lät slå ifraren, som nu fick öknamnet
Vändekåpa, i bojor och trampade honom under sina fötter,
yttrande: på lejon och huggormar skall tu gå, af hvilken
behandling S. påstod sig hafva fått bråck och haft känning
i all sin tid**).
Till Sehepperi arresterande förmäles ***) Konungen
blifvit föranledd af ofvannämnde Peder Påfvelson, en broder
till Laurentius Paulinus, sedan 1584 Kyrkoh. i Storkyrkan.
Denue man var också en liturgiens anhängare, men stod fast
deruti: båda desse prester liknade deruti hvarandra, att de
voro äregirige, hårdnackade, orolige; men Peder Påfvelson
sökte konungagunst och en Liskopsstol, föraktade
församlingsboarne och då ban var rusig, utöste emot dem de
gröfsta smädelser; Sch. fikte deremot efter folkgunst, fastän ban
ogerna stötte sig med öfverheten och drog kappan efter den
politiska vinden, så mycket hans fanatism emot Papismen
tillät. Då Hertig Carl kallade Sch. en räf, skildrades hans
fiende af Stockholms borgerskap såsom en glupande ulf.
Bland annat förebrådde denne man borgrarne från
predikstolen att de nyttjade falskt mått och mål, och när ban
druckit sig full af borgrarnes eget vin och spisat deras kost,
förklarade han dem vara paddor, icke värdige till själasör-
*) Elers, Stockholm III. sid. 147.
**) Enligt Messenius m. fi.; Dalin IV. S. 191 förmenar dock att
denna behandling skulle vederfarits icke Schepperus, utan en annan
fängslad prest, vid namn Rutt. ***) Nytt Förråd sid. 00.
biogr. lex. XIV. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>