Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scheutz, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(56 Scheutz, Georg.
brunnsgäst vid Medevi; än genoihfor ban Småland,
Öster-götkland, Vestergötbland i olika rigtningar; besökte
grufvor, besteg Taberg och Omberg, tag ruiner, vattenfall,
runstenar, ättehögar och ättestupor i betraktande, och for
sällan förbi någon kyrka utan att stadna och gå in
omedelbart, om der var gudstjenst, men annars låta klockaren
visa sig dess märkvärdigheter. Färdades ban en $tjernklar
vinternatt på känd väg, så lät han ofta hästen gå så fort
eller långsamt det fromma djuret sjelf fann för godt, och
tog fram cn lång tub att bespeja stjèrnhimmeln, planeterna
och månan. Inträffade ett ovanligt norrsken eller stjernfall,
så stadnade hästen af vana; ty annars blef han hållen, på
detf att hans herre mätte så mycket bättre kunna beskåda
pbenomcnet. Sommartiden egnade ban en motsvarande
uppmärksamhet åt åska, regnbågar, irrbloss, morgon- och
aftonrodnad, moln-coniigurationer, hägringar, verkningarne af
dagrar och skuggor. Bruk, fabriker och utmärktare
byggnader i vägens grannskap besåg ban alltid, och sprakade med
förvaltare och arbetare. Hans dagsresor kunde på detta vis
ej blifva långa; men han egde en sådan mängd bekantskaperj
att ban sällan tog in till natten på någon gästgifvargård^’
utan vanligen i en prestgård, på något bruk èllfer någon
berrgård; öfverallt tycktes ban hjertligt välkommen och på
det mest uppmärksamma och vänliga sätt behandlad; också
var ban en vacker karl, med ett lifligt och tillika
förekommande väsen. Han besvärade ej heller länge; ty morgonen
derpå, allrasist den nästföljande, var ban åter på vägen.
Under alla hans utflygter och besök Var hans unge elev bang
oskiljaktige följeslagare; men med sä många afbrtitt kunde
dennes framsteg i egentliga skolstudier icke blifva stora.
Vid 11 års ålder intogs denne i Jönköpings skola, meo
kunde, i anseende till bristande underbyggnad, ej få inträde
i högre class än den andra. Hans framsteg i skolan voro
ej ovanliga; haa följde någorlunda med kamraterna, i
Cornelius, Tbeologi, Kyrkohistoria, ett par klena sammandrag
af Allmänna öch Svenska Historien, Politisk Geographi (om
någon annan tycktes ingen ha någon aning). Han läste
Euklides som cn minneslcxa, och gjorde slutligen bekantskap
med Cicero de amicitia och Senectute, samt Virgilii Ætteis.
Hector Norlin, söm föredrog den sistnämnde, var den ende
liland lärarne, som fästade gossarnes uppmärksamhet på
annat än det rent grammatikaliska innehållet hos classikerna;
och härigenom blef Æneidens författare den ende bland de
gamle, som gaf dem något begrepp om antikens stil, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
