Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Schroderus, Laurentius
- Schröder, Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finland. Redan 1649 hade han länge sin tjenst efter ordre
fliteligen förrättat, jemväl en god del af sitt geographiska
arbete i Åbo Cancelli inlevererat, ehuru der resterade på
hans Landtmätarelön 700 dlr s:mt. Ännu 1657 måste han
resa omkring för att få in gamla lönerestantier, än visad
till ”Ödesfogdar”, som ej lemnat spik i vägg, än till en
Bokhållare i Österbotten, som öfverlöpte honom med
skamliga ord. Och under det Laur. Schr. 1649 ej knnde få ut
sin förtjenta lön under arbetet att chartbelägga en del af
Svenska riket, utöste Christina guld ur fulla händer till
latinska versificatörer, som besjungit henne. Och derföre
kallas hon Mæcenatrice i sekel efter sekel!
(Källor: De la Gard. Arch. X D. 75—76. — 6 originalbref på Löberöd.) —N.
SCHRÖDER, HERMAN.
Den äldsta inom en i vår kyrka och litteratur
namnkunnig slägt af fyra Biskopar och fem Hofpredikanter
Schrödrar och Schröderheimar, Biskop Herman Schröder föddes
i Uddevalla d. 13 Maj 1676. Fadren Claes Goritz
Schröder, gift med Throna Bratt, hade inflyttat från Gadebusch i
Mecklenburg och nedsatt sig som handlande i nämnde stad
tills han efter vådelden 1690 drog sig med sin fattigdom
undan till ön Oroust, der han tillbragte sin öfriga lifstid på
en gård Svansund. Sonen måste efter vådelden afbryta sina
studier, just då han var färdig att afgå till Götheborgs
gymnasium. Han blef 1692 Grefve Aschebergs Sekreterare
i samma stad; men såg aldrig en gymnasist gå med sin bok
under armen förbi fönstret, utan att, stundom med tårar i
ögonen, känna sin saknad af tillfället att fortsätta sina
studier. Genom Grefvens död 1695 förlorade han snart sin
skrifvarebefattning, fick så återvända till studierna,
understödd af det Hvitfeldska stipendium, 80 dlr s:mt om året,
som tilldelades den medellöse ynglingen af Biskop Carlberg.
Han fick åtnjuta det i fem år. Dermed verkade ju fru
Hvitfeld ännu långt efter sin död ett godt verk för vår kyrka
och vår cultur, som ej ”alla rika och barnlösa” velat, om
de ock kunnat åstadkomma?
Vi syfta med denna fråga på en anmärkning i ett
annars berömligt arbete, Ax. Em. Holmbergs Bohusläns Historia
och Beskrifning III. sid. 211, der, i anledning af åtskilliga
folksägner[1] om stiftarinnan af den ”betydligaste af alla milda
[1] Förrän folksägnen om aflifvade personer anses bevisa fru
Hvitfelds brottslighet som mörderska, måste undersökas, om ännu
jurisdictionen var laggd i Kronans hand. Likväl är skäl att först
undersöka om sägnens grund, hvarom domstolsarchiver från den tiden
torde kunna upplysa. Studerar man folksägnens natur att kring ett
bekant namn gruppera särskilda minnen, så får man mycket skäl att ej
på sägn grunda omdömen om personers moraliska värde, särdeles der
bokstafven vet intet. Oedman, som beskref Bohuslän 62 år efter den
märkvärdiga fruns död, anför att hon i lifvet visade sig som en rätt
Christi efterföljerska, uppenbarande en rätt tro i allehanda kärleks-
och barmhertighetsverk, varande af ädelt sinne, gifmild, from och
gudfruktig själ m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:29:40 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biosvman/14/0088.html
