Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schröderheim, Elis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHRÖDERHEIM, Elis.
101
svarade Konungen med särdeles upprymd sinnesförfattning,
att det visst skulle ske. Grefven tackade och fick en
helsning med sig till Schr. att denne egde uppsatta fullmakten.
Grefven underrättar derom presten, hvars tacksägelse han
mottog. Denne begaf sig till Schr. och framförde
helsnin-gen. Se här, sade Schr., är fullmakten, men lösen? "Ja,
huru hög ar den?" frågade presten, som höll den lagliga
lösen i banden. — 1000 Rdr specie, svarade Schr. Presten
studsade. Hela hans egendom uppgick ej till en dylik
summa och den var honom således oåtkomlig genom credit, om
ban ej ville, i händelse af snart dödsfall, sluta som bedragare.
Han återlemnade fullmakten och berättade för Gr. D. hvad
som händt honom. Den gamle ärlige aristokraten, som hade
dittills tviflat på den hemliga chrönikans sanning, ansåg sig
skyldig på säker väg upplysa Konungen om tjenarens
skamlöshet. Derpå följde blott underrättelsen, att Konungen
skrattat och frågat: Är väl det för mycket? Pastoratet ger
det på ett år. Vill presten ej ett år tjena lönlös till
förmån för Schr:ms cassa, så har han ju om ett år intet. Gr.
D. som engång emottagit tacksägelsen, ansåg sig böra
betala kostpaden, men kände sig sedan ha till den grad
förlorat aktningen för Majestätet, alt han, som cj kunde vara
falsk, ej mer infann sig^på hofvet. Af "Schr:ms cassa" fick
väl ej Schr. stor del. At minstone var han alltid fattig. De
som närmare kände den inre ställningen ha trott, att detta
sätt att beskatta clereciet upptänktes för att ej behöfva
rodna inför de gamle hattarne, som afstyrkt
bränvinsbrän-ningcns återupptagande. Då dess förderf för moraliteten var
gifven, ville man ej synas ha också missräknat sig i
ekonomiskt hänseende. Skjöldebrand var öfvertygad, att bland de
förnämsta skälen till Finska kriget var behofvet att som
krigskostnader kunna upptaga bränneri-förlusten, som
pa-storatshandeln svagt kunnat minska. Många måste väl ock
bortlemnats på betydande recommendationer.
Emellertid uppstod en generation pastorer vid regala
pastorater, bland hvilka ej få hade en egen namnkunnighet.
Vi taga Wexiö stift till exempel. Dess största pastorat
Alsheda tillföll en Castellpredikant i Garlshamn, hvilken
re-commenderades af Stenborg i Gustaf Wasas theater-costum.
(Ny Smål. Beskr. I. 572). Pastoratet dernäst, Skatelöf,
tillföll en capellan vid ett tredje classeus pastorat, utan både
kunskaper och skicklighet, som varit fröken Koskulls
informator. Tredje pastoratet, Jönköping, tillföll en ej ännu
30-årig hofprest, som i en skol-examen behöll heliræiska Bibeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
