Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schultén, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHULTÉN, Carl.
Såsom gradual-disputation utgaf ban Sr 1703 Rabbi
Joach. Abarnabels commentarier till Propbéten Jona; tredje
ocb fjerde capitcl, dem ban ej blott öfversatt utan äfven
försett med lärda ocb kritiska noter. Dispntations-akten
skall hafva varit särdeles lysande och så väl respondens som
præses, Prof. Palmroth, bestodo till åhörarnes uppbyggelse
hvar sitt lilla tal på hebreiska tungomålet. Kort derefter
Utgaf och försvarade’ S. under Prof. Reftelii praesidium en
vacker philosophisk afhandling "de Bono Stoieo." Aret efter
det ban blifvit promoverad Philos. Magister i Upsala, eller
1704, vederfors honom den utmärkelsen, att Gonsist. Acad.
i Pernau kallade honom enhälligt till Log. et Mctaph.
Professor vid universitetet derstädes. Försedd med Kongl,
fullmakt å denna tjenst begaf han sig således till Pernau, der
han genom ypperliga föreläsningar och dispulationer gjorde
fullkomligt skäl för sin ovanligt tidiga befordran. Ar 1707
sökte och erhöll han transport till Historiarnm professionen
vid samma lärosäte. Alt han emellertid ej laggt sin
orientaliska litteratur till sides, visade han vid flera tillfällèa;
men isynnerhet då ban efter Ryssarnes nederlag vid
Gemätt-rethoff i Gurland illustrerade den akademiska högtid, som
med anledning deraf firades i Pernau, medelst en hebreisk
oration, hvilken naturligtvis ej kunnat förfela sin verkan pl
de hederlige Esther och Liffiändare, som måhända aldrig
tillförene hört detta språk från talarestolen. Snart skulle
dock Moscoviterne hämnas på de lärde, som så högt
jubilerat öfver Svenskarnes seger. Det olyckliga aret 1700
öfversvämmade8 landet af de barbariska horderna ocb vår
Schultén måste nu, ban så väl som de öfriga ProfcSsorerne,
söka sin räddning genom flykten från den sköflade staden.
Den sista November detta år begaf sig S. i sällskap med sin
hustru och hennes fader -o Landträntmästaren Loen, till
Reval och derifrån öfver Aho och Åland till Stockholm dit
han lyckligen anlände den 1 Jan. 1710. Här vistades ban
utan anställning ’/2 års tid eller till dess pesten dref honom
derifrån, då han kastade sig ut på landet och hyrde sig en
bostad på en hcrregård nära Strengnäs, der han
qvarstad-nade hela tre åren och under mycket armod ocb elände
försörjde sjg med hustru ocb barn genom någon
barnundervisning. Ar 1713 flyttade ban till Tuna i Roslagen, der ban
dock i anseende till krigsoroligheterna ej länge fick förblifva
ostörd. 1 stället lät ban då af Generalbefälbafraren, Gr.
Thure Bjelke, värfva sig till "Capitaine för en trupp bond*
volonlaircr" (Schulténs egna ord i hans lilla sjclfbiographi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
