Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schulz von Schulzenheim, David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 Schulz v e n Schulzenheim, David.
den enskilt* mannen, med högre egenskaper vtrustad, fann
genom Badets suveränetct, en väg till stor inflytelse i det
allmänna, och betydenhet i mon deraf. Det väsende ban i
ungdomen antagit bibehöll han, likt minnet och vanan från
en försvunnen lid. Han älskade hedersbevisning, ty hedern
var grunddraget i såväl haas enskilta som offentliga
charakter, och han trodde att en läng lefnads-vandel, utmärkt
bäraf, förtjente en odelad aktning. Han var frikostig,
kanske utöfver hebofvet, oeh döljde det icke, emedan han
ansåg det tillhöra sin plats i sednare tider; och ban skilde
detta begär ifrån den tysta välgörenhet ban utöfvade. Det
Tar en ädel fåfänga till bevekelsegrund, som öfvertalade
honom alt icke frånsäga sig titlar och rang. Han ville gifva
den samhälls-class hau tillhörde, exempel för cn kommande
tid, på den upphöjelse äfven läkaren kan hinna^ i förflutna
tider aldrig medgifven, ehuru stora förtjenster inom den
aldrig saknats. Sådant var begäret till en lycka, som man
sett honom i mer än ett halft sekel berättigad att ernå,
och likväl lika länge kunnat umbära. — Men älven ban hade
afvikelser från idealet af mensklig fullkomning. De voro
alla sädana, som innefattas i en ungdomlig häftighet,
hvilken hos honom, med ungdomens dygder, herrskade in i gråa
ålderdomen. Lätt öfvergående, förenades denna hastighet i
lynne med en nästan blödig lättrördhet, en hjerllig ömhet;
och hvarje oförsonaclt minne var före hans dödsstund
utplånadt; ur hans ädla hjerta^nej)3HI n . *
Skrifter: a) Disputationer: de Medicina forcnsi. Regioinont.
1780; — pro Gradu (af Respoadcntcn sjelf): de Emesi. Upsal.
17U4.–b) Skrifter: a. i Medicinska ämnen: Berättelse
om Koppors ympande. Sthm 1786, öfversatt pä tyska (af Murray)
och engelska. — Inträdestal i K. Vet. Akad. Om Barnskütsel. Ib.
1760; ny Uppl. I7UI. Samtidigt öfversatt på tyska af Murray
ock Schlosser; på fransyska af VVe*teniu$. — Jfr|esidii-Tal i K.
Vet. Akad. Om den rätta Ålderdomens ernående. Ib. 1765, ny
uppl. 1820; på tyska 1821. — Iluru all slags Frisel kan
förekommas och botas? Svar på K. Vet. Akad:s fråga; tilldömd
bög-ata belöningen, hvilken Förf. dock ej emottog, såsom närvarande
vid bedömandet "f Ae öfriga täflings$krifterna. — Præsidii-tal i K.
Vet. Akad. Om den offentliga vården, i hänseende till folkets
seder och helsa, samt de fattiges lifbergriing. Ib. 1801. — Smärre
Uppsatser, se Sncklén. — ß. i Financer och Allm.
Hushållning: Dref om Rikets Penningeverk och allm. Hushållning. St.
ßUo|j—JU, Sthm 1794, 1796. — Bref onj Sveriges Bai.Ji och
Itiks-gälds-Contor. Ib. 1790. — Smärre Uppsatser,
Riksdags-Memo-’^Iriaier och Dictamina, se Sacklén. —— e) G ri fté’- 6 ch
Åminn.-Tal fffver: Archiatern IV. Ros^n v. Rosenstein i K. Vet. Akad.
1775; — Archiatern v. Linn» 1783, vid vapnets krossande i
Upsala Domkyrka: — Sekret. Erik Schröder 1801; — Gen.-Direet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
