Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schwerin, Fredrik Bogislaus von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Schwerin, Fredrik Bogislaus von. 146
bonde, fann han hos henne eftergifvenhet och godhet, ehuru
hon annars betydligt stod under honom i själsgåfvor och
bildniug.
Sina presterliga pligter skötte Prosten S. oförvitligt,
och uppfödd vid militärisk noggrannhet höll han, så långt
hans befallning åtlyddes, en exemplarisk ordning. Ehuru
det måhända kostade honom möda att göra sig hemmastadd
med sina nya pligter, var han dock en god christen,
föraktande den tidens fadda upplysning, som ingenting tror än
hvad den kan uträkna på sina fem fingrar, och på intet sätt
vän af den kärnlösa, skimrande rhetorik, som Lehnberg
införde i svenska kyrkan. Hans egna predikningar voro dock
i en stil, som föga slog an på den större allmänheten.
Befattningar af underordnad vigt öfverlemnade han till det
mesta ät Adjuncter och Vice Pastorer, och sedan 1820
sköttes Contracts-expeditionen af Kyrkoherden i Kumla och
Kihl. Vid 1804 års prestmöte utnämndes han till Præses i
nästa prestmöte, men detta inträffade ej i hans tid fast han
ännu lefde 50 år.
Grefvens första verksamhet, utom embetets område, var
rigtad åt landthushållningen. Han upptog ur vildmarken på
andra sidan sjön, ett ansenligt stycke land, bebyggde det
och erhöll derå 50 frihetsår. Ehuru denna anläggning
kostade dryga penningar, blef den dock till slutet en verklig
possession, som omsider ganska väl lärer betalat sig. Till
den redan förut ej oansenliga prostbyggnaden lät ban ti 11—
bygga en flygel, och tog sjelf der sitt högqvarter. Trakten
rundtomkring är en af de kalaste, fulaste och ofruktbaraste
i Sverige; denna omskapade ban närmast kring sin boning
till ett Edén genom vidlöftiga med stenmurar omgifna
trägårdar, i hvilka ban planterade de ädlaste fruktträd af
flerfaldiga slag, det ena bättre än det andra. Vackrast af allt
var sjelfva den med träd planterade gårdsplanen, den
smakfullaste man någorslädes kunde se.
Efter tio till femton år var allt detta färdigt; nkrarne
buro de rikaste skördar i orten; boskapen, af en utvald,
ovanligt stor race, stallfodrad bela året om (med undantag
af ett par veckor), frodades af fettma och välfägnad, och
deras väl ansade pelsar glänste som sammet; korna
(allmogen kallade dem grefve-kor) gåfvo tredubbelt mer mjölk än
andras; ban kunde ur egna trägårdar bjuda sådaua äplen,
päron och körsbär, som man knappt någonstädes kunde fà
smaka. Men när skördens och njutningens tid var inne,
kallnade anläggarns hug för ekonomien. Hans natur var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
