Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schönberg, Anders d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 02
Schönberg, Anders d. ä.
sia del vid 1004 Ars Kungl, förorduing om Jagt ock
Djurfång kunde efter siu mångåriga erfarenhet finna böra andras
eller tilläggas.
Men det svåraste och ledsammaste af S. uppdrag var
det ban erhöll att hafva ett vaksamt öga på de rörelser som
efter de olyckliga Finska kriget började bland allmogen.
Han var deu första, som redan 1742 underrättade regeringen
om att Dalkarlarne äfven sökte uppresa Vestmanlänningarne,
och utforska deras tänkesätt om de skulle vilja följa dem
till Stockholm "der så många förslagsmakare voro." Han
reste sjelf till Stockholm i delta ärende och skaffade frän
alla häll underrättelser om böndernas förehafvande. När
upproret 1743 verkligen utbröt, lopp S. såsom känd att hafva
angifvit för regeringen hvad som kommit till hans kunskap,
mycken fara. Dalkarlarne logo väl ej vägen genom Wåhla;
men under det all ordning var upplöst och allmogen höll
sockenstämmor och utskickade budkafljr efter behag, röjdes
en stor bitterhet mot regeringen och adeln i allmänhet.
Vcst-manländningarna föreställde sig dock egentligen, att
Dalkarlarne uttågade mot rikets fiender och ville alt man ej skulle
gä till väga med något öfvervåld; men hatet emot "herrarne"
hade stundom en rätt demokratisk färg. S. skrifver i
anledning häraf till Landsböfd. Joh. Cederhjclke d. 25 Jan.
1743. "De (bönderne) hafva äfvenväl i Söndags hotat om
det skulle skjutas något skott på dem som de åsladsändt
skulle de gå man ur huset, och då lemna ingen som kunde
kräla hemma, både Adel och Prest, så framt han ej straxt
ville blifva ihjelslagen. Men jag säger som förr, alt hellre
skola de få hugga mig i tusende bitar än jag låter tvinga
mig alt gå ur gården. Jag hoppas ingen lärer förlänka mig,
om det går så långt att de vilja lägga handen på min
person vid clt sådant tillfälle på mordiskt sätt, att jag bjuder
till i det längsta att försvara mig så långt jag orkar och
förmår med de svaga krafter ännu finnas qvar, fast jag allt
sedan i måndags då jag fick kunskap oin hvad vid Salberget
händt haft som en känning af någon art slag på högra
sidan." Genom Dalkarlarnes nederlag i Stockholm afstannade
ej denna folkrörelse belt och hållet; de hotade fastmer att
komma igen, hvarföre S. än vidare uppdrogs all vaka öfver
allmänna lugnet och anmäla om några rörelser förspordes*).
S. sjukligbet, som ej minskades genom den hastiga
öfvergången från ett rörligt lif till ett för det mesta stillasittande,
*) Utförliga berättelser om S. åtgörande i hela denna sak med
bifogade handlingar kunna läsas i .\j tt Sv. Bibi. B. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
