Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sellergren, Peter Lorenz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Sellcrgiien, Peter Lorenz.
för snille och flit. Student i Lund I7SS väckte ban snart
stort uppseende genom sina predikningar, vanligen
improvisationer, som befunnos ovanligt hänförande. Han
smickrades af alla; böds af många och blef innan kort en vän af
bålarnas poesi och skålarnas prosa. Vid alla
disputations-kalaser skulle han föreslå "skålarne." Ynglingen förföll.
Men midt under detta förfall väckte ban som talare
förundran hos klokare, beundran hos likar. En
söndagsmorgon befann sig Domprostens Adjunct sjuk. Domprosten
var gammal och svag. lian kände S. och hans talang samt
sände en husets candidat att vidtala honom. S. hade bela
natten varit på ett afskedskalas för en bortresande vän samt
nyss — hemburits och insomnat. Candidaten väcker honom
dock och framdrager sitt ärende. S. bäfvar för samvetets
anklagelser, hvari äfven fruktan lär blandats, att
Domprosten kunde, i fall ban undskyllade sig, fä kännedom om
hans förvillelser. Ilan gör sig derföre redo. Då han väl
var klädd, så var också tid att uppgå i kyrkan. Ryktet
spriddcs i hast att S. skulle oberedd predika. Kathedralen
blef fylld och gamla män säga sig aldrig förut ha hört en
så inträngande predikan, som den S. nu, sjelf ångerfull och
djupt rörd, höll från Lunds predikostol. En förbättring
följde, studierna påskyndades och 1794 blef S. prestvigd af
Biskop Wallqvist i Wexiö. Hans profpredikan fore
prcst-vigningeu intog Wallqvist, så väl som öfrige åhörare. Man
önskade honom allmänt till Domkyrko-Adjunct och han blef det.
Äter föll S. för stadslifvets förförelser. Han var allas
förtjusning och den snarans vådlighet var alltid stor. Nu
kom ban i beröring med lärdare, som meddelade honom
sin "upplystare religionsåsigt." Voltaire blef en
liebliugs-författare. Den unge presten frossade i tillgänglig
skönlitteratur. Hans skaldeådra, tidigt uppsprungen, leddes nu
af ästhetiska studier och väckte uppmärksamhet. Han var
säkerligen stiftets störste predikstolstalare och poet. Utan
inre hållning, sedan religionens grundval blifvit vacklande,
föll han alltmer. Domcapillet sände honom ut på
lands-byggden, der skandalen blef mindre. Knappt en hade ett
straffande ord eller faderligt råd åt det gynnade snillet, den
älskade glade lefnadsbrodern, hvars svaghet blott beklagades.
En dubbelmenniska uppstod.
Veckan lefdes i sus och dus. Han var själen i alla
samqväm, poeten på alla ortens högtider. Men med
lördagens aftonringning ingick allvaret. S. nedtog nu sin
Raui-bach eller Luther, genomläste der cn predikan, antecknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
