Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sellergren, Peter Lorenz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Sellcrgiien, Peter Lorenz.
Ea Öfverste, som från Stockholm reste till Helleberga
att höra undermannen i predikstolen, försäkrade, att han
ingenstädes i vårt conceptrika land hört något jemnförligt.
I djupet af en skog vid gränsen af Wexiö, Kalmar och
Lunds stift, låg S:s kyrka, en stor korskyrka af träd med
ett ljudligt brädhvalf. Naturen i en talare här syskondrag
med naturen i en flod, som än flyter så stilla, att man ej
märker vågornas gång, speglande det minsta blad af träden
vid stranden, än skyndar ut åt sluttande ängar med jemn
framfart, än störtar sig som en åska från ett berg, men
upplöses i tårar och ncdregnar i den djupa dalen derunder.
Skaldens gåfva var ej försvunnen hos talaren S., den
kunde till och med öfverraska med af talaren sjelf obemärkta
improvisationer af cn len harmoni; alltid närvarande i det
rikaste bilderspråk. Men de som fordom hört och beundrat
samma natursgäfvor, funno nu ett outsägligt annat. Och
när han under 20 år förut med samma gåfvor ej veterligen
fört en enda från sina villovägar, visade sig nu en
vidt-kringgripande rörelse, hvars följder till moralisk förbättring
den blindaste fienden till det obegripna phcnomenet
nödgades erkänna. Här var mycket som erinrade om Bernhard i
Clairvaux. S:s verksamhet gränsade till det otroliga. Skaror
valfärdade hit från de aflägsnaste bull, och oaktadt samma
skaror, som nyss eller annars framtågade till fara för
allmänna säkerheten från marknader och dylikt, väl ock kunde
taga sin väg hit af nyfikenhet eller e(t inre otillfredsställd!
behof, så gingo de stilla och begrundande till kyrkan i den
djupa skogen och ofta djupt slagna i sina samveten
derifrån. Det var omöjligt för en fiende att under talets
åhörande minnas sin rote. Dylika sågos ofta lika rörda som —
"qvinnor och barn." Här uppstod — "läseri" d. v. s.
folket läste då det ej arbetade och detta verkade en annan
umgängelse, än då det använde sina hvilotider på krogarne.
S. ansåg sig ej som Schartau böra visa sina åhörare till en
uteslutande bibelläsning. De sökte näring i flera fromma
skrifter af äldre pregel och deras fromhet blef mycket
af-stickande med den, som närt sig af samtida "religionstalares"
vishet, men ock af olika skaplynne med den, som läsit sig
till sitt ljus blott i Bibeln. Det så utskrikna läseriet är
således, förståndigt betraktadt, hvad som var gudsfruktan
i en Gustaf Wasa och Gustaf II Adolf, ty uppstodo nu
desse män åter och "bådo så högljudt att alla hörde det",
eller "sjöngo psalmer på knä" o. d. blefvo de visst för vår
tid erkeläsare. Men fostrade af samma litteratur, huru kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
