Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sellergren, Peter Lorenz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
S it l l r, k g u E n , Peter Lorenz.
utöfvade, eger man väl rätt att tänka, det menniskonaturen
ej är bättre i närheten af S:s graf i de nämnda orterna.
Men der afhöras ’ej dylika rysligbeter. Slik verksamhet kan
dock ej omskrifvas med linier. Äfven aflägset verkade den
ovanlige mannen. Prestens, liksom läkarens förmåga att
hjelpa beror sn mycket af förtroendet. Och hos allmogen
bade S. alltjemt efter 1814 ett snart sagdt apostoliskt
anseende. Bland de bildade och sina embetsbröder vann han
sitt stora anseende långsammare, men engång vunnet
svigtade det ej sedermera. Förtalet var stumt, med undantag
af klandret mot sjelfva nitet, der man ej lärt inse dess
välsignelserika följder. På prestståndet i dessa nejder, kanske
i hela riket, var S:s inverkan stor. Han var många både
unga och gamla en "Fader i Christo." Vi erinra om hvad i
detta hänseende anfördes härofvan.
Man har utgifvit mycket af hans skrifter. De uthärda
ej jemnförelsen med Schartaus. Den enes gåfva var störst
för verksamhet i lifvet, den andres för verksamhet efter
döden. Gåfvorna äro mångahanda, men anden är en. Likväl
bör ej nekas, att S:s skrifter äro uppbyggliga och innehålla
många lärdomar, som ännu ha inom sig intrycket af.- det
varmt klappande hjertat. Men hans uppgift var väl
hufvudsakligen att verka søm ett lefvande ord.
S. tog sitt kall efter 1814 alldeles som en missionär
i ett hedniskt land. Sjelf lifligt medvetande af lättheten att
förspilla döpelsenåden, måste han i jemnt tillvexande
generationer se i sjelfva grunden hedningar, hvilka ej
förvandlades till lynne och lif derföre att lagarne befallde dem alt
vara Christna — samma lagar, som genom Länsmannen
skulle fört dem till dop, om föräldrarne ej gjort det. Och
ban måste allvarsamt brottas med den hedningatro, som var
laglig fore christna missionärernas ankomst, och först der en
ny, lifligt omfattad och lefvande christlig tro uppgick i ett
hjerta, såg han hedningatron, hvilken vi bele som
vidskepelse, men hvilken menige man ofta ganska envist vidhänger,
gifva vika för en annan, en bättre tro. Ty tro saknas ej
hos folket, det är något, som bestämmer dem så väl till
ritus som actus och slammer deras sinnesförfattning, äfven
der deras beräknande förstånd har intet att säga, derföre
alt det i frågan inlet vet, intet kan upplysa. Men — utom
de s. k. läsarnes krels torde tron ofta ha mera hednisk än
christlig pregel hos folket. Och ej blott hos allmogen.
Philosophiae Professorer och vise, till och med af Hegels
öfverupplysning, vända tillbaka i det vigtigaste ärende för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
