Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sergel, Johan Tobias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S u n g c l , Johan Tobias.
23
och sedan transportera detta porträtt till Venus-iigurcn.
Skada, sade man, att hon redan är några och trettio år
och i femton år till sin skada dyrkat Venus. Redan var
paunan skrynklig, ögonen iufallne och näsan något skadad;
men dess attituder luxurieusa och vexten behaglig. Vid 16
års ålder var hou säkert den vackraste i Sverige. Sergel
var dock bekymrad öfver sitt uppdrag, och ansåg grefvinnan
mera egnad till modell för en Lais an för Venus.
Allmänbeten förvånade sig öfver, att denna höga dame lät beqväma
sig till att på delta sätt gå till efterverlden. Denna
bildstod finnes i galleriet på Stockholms slott.
Men vi gå nu till konstnäreus vigtigare skapelser efter
hans hemkomst till fäderneslandet. Dessa, så vidt de höra
till sculpturens bufvudarter, blefvo tyvärr ej många, dels
emedan S. arbetade långsamt, dels af skäl, som straxt skola
angifvas. Dit hör först altar-decoralionen i Adolf Fredriks
kyrka, föreställande Christi uppståndelse, ett af de få
christ-liga ämnen, som denne konstnär behandlade, men så
utfördt, att deraf skönjes, att mästarens i den olympiska
guda-verlden egentligen hemmastadde genius ej var främmande i
christendomens region. Föröfrigt beklagade S. alt kyrkans
tillgångar ej medgåfvo delta konstverks utförande i ett
ädlare ämne än gips. Nyssnämnde kyrka förvarar ock Cartesii
minnesvård af samma mästare. Efter 1784 fulländade S.
också Axel Oxenstjerna, dicterande för historiens gudinna
Gustaf Adolf den stores lefverne. Denna grupp är af gips,
i kolossal storlek, uppsatt i östra hvalfvet af Stockholms
slott, men saknande det luftperspeclif konstnären beräknat.
Afhöljd blef den ej förr än på Gustaf II Adolfs jubelfest d.
6 Nov. 1852. — Vid denna tid förfärdigade ban ock de
medailloner af Banér, Torstenson, Wrangel och Königsmark,
som pryda piedestalen af samme Konungs statu på hans torg.
— Hans sista mästerstycke i den större stilen är Gustaf III:s
kolossala stalu på Skeppsbron. Oaktadt all den beundran
man deråt egnat, kan dock svårligen förnekas det i sig sjelft
opassande, att framställa en från ett krig återkommande
Konung i en theatralisk dansställning. Sannolikt ville S.,
som å ena sidan skydde allt thealraliskt i sin konst, men å
andra sidan alltid i sina skapelser inlade charakter, häruti
heldre vara verkligheten trogen än sfrängt följa konstens
fordringar. Annars anmärkte man, tadlande eller
försvarande, att denna ställning vore en reminiscens af Apollo di
Belvedere, men denne glädjens och sångens gud är väl
svårligen der afbildad som Pythons besegrare, utan snarare »om
Muscrnas chorag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
