Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöberg, Nils Lorentz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Sjöberg, JSils Lorentz.
poem under L:ds ofta upprepade bifallsord: förträffligt,
ypperligt. En gång kom L. ock Sj. började läsa, men
ingen frukost var att framsätta. L. körde ock leg. Men,
min bror! yttrade slutligen Sj. Du säger intet om detta.
Är det sämre än de förra af dig gillade versarne? Min bror,
genmälte L., dina vers i förening med Småländsk prestost
— si det kar jag kallat förträffligt. Detta var tydligen ett
skämt af en vän, men lar ej tagits så. Sj. skref sedan ej
mera vers; men förde ett lärdt lif ock anses i åtskilligt ha
baft verklig lärdom. Dock lär flaskan slutligen alltför
innerligt förenats med den Småländska prestosten. I Markalls
nätter anspelas derpå oförtackt ocb vännerna tego, om man
frågade med hvad grund. Häri låg väl också ett vigtigt
skäl till den tröga lyckan, hvilket rättvisan kräfver att ej
fördölja, ehuru troligen den tröga lyckan till en början kun
nat vålla detta sätt, att "svälja förtreten."
Han dog den 15 Mars 1822. De skrifter, han utgifvit,
badömmas med vältaligt beröm af Hagberg, såsom
Akademiens Director. Der talas om den harmoniska skaldens ara
som förenade tankarnes styrka med uttryckens behag och
som med så rena, djupa och rörande toner besjungit de
största och vigtigaste ämnen. Hammarsköld utmärker Sj.
för sin kännedom och hyllning af Tacitus och Rousseau,
liksom bans icke-nämnande af Voltaire, der han uppgeri i
sitt Akademiska inträdestal mönster för vitterhetsidkare. Han
berömde i detta tal Horners förakt för denna släpande
riktighet, som mattar själen, förkunnande det kätteri i sjelfva
Akademien, att rälthet i poetisk stil kan från en förtjenst
bli ett fel. Än äfventyrligare torde det ha varit, att han,
som vi nämnt, i Handeln tuktade Magnaternas behandling
af hofveribönder. Uti Inträdestalet väcker ej blott hans
bedömande af Rousseau ocb förbigående af Voltaire den
uppmärksamhet Il:d deråt med skäl egnat, utan äfven hans
sidoblick på Engelska litteraturen, mindre flyktig än den då
sedvanliga och dertill en enthusiasts. "När man kastar en
blick på den Engelska Vitterheten, häpnar man öfver den
mängd snillen, som der lysa. Det är, som man gick i det
fordna Rom, der man vid hvart steg mötte någon storman,
någon mäktig nations öfvervinnare, någon vördad patriot,
som skolat förakta att styra ett främmande folk, ehuru han
hemma var blott medborgare. . . . Hvad man sagt om
Romarne, att de ej voro annat än en samling af hjeltar, kan
man -i annat afseende säga om Engelsmännen: bela nationen
har något anstöt af snille." Han vill dock, när tid är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
