Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöberg, Erik (Vitalis)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S j ö n c n g , Erik.
siade» utan att förlora nfigot af sht originalitet — Kindens
stundom skarpa rodnad röjde den lnngsigtige. I all yttre
verk och gerning var han egentligen tafatt. Det sträckte
sig till hans rörelser, till hans gång, som, häftig med
slängande armar, redan gjorde honom till ett föremål-för
uppmärksamhet. Sällan hade en stark och eldig själ fått en
bräckligare hydda. Icke dess mindre, eller kanske just
derföre» behandlade ban den egenmäktigt och hårdt såsom ett
blott redskap för sin vilja. Sträng , not sig sjelf var han
det äfven mot andra och helt acfc hållet utan hvad man
kallar considerationer. Hvad han fann löjligt och tadëlvärdt
gisslade ban, äfven offentligen, till och med hos «iua bästa
vänner, och detta var honom så naturligt, att., han kunde
förundra sig öfvgr att det blef ämne för förundran, och
efteråt som förut bemötte de förolämpade såsom om
ingenting passerat. Det var en verklig oskuld i hans fiendskap,
ej bemängd med en enda droppe bat, ock den någongång
cyniska penseln har väl aldrig blifvit förd af en renare hand.
Särdeles ömtålig var han i fråga om förbindelser, och den
som dermed äfven i bästa afsigt ville tämja honom, var ej
säker, att ban ej genast skakade af sig banden såsom lika
många bojor. Likväl var han ända till svärmeri känslig för
■ Hu i yuylian -rén udtL* . .. «,’__,{ .Jo»0 »b misMi
Af dikten Till Laura, under en sjukdom vill synas,
som skulle hans kärlek blifvit besvarad. Men om han
deremot egde någon egentlig vän (beundrare hade han
många) , är mera tvifvelaktigt. Utan tvifvel svärmade S. äfven
för vånskap: men gjorde öfverspända fordringar, och
egoistisk, liksom så mänga konstnärer, fordrade han allt men
ville föga eller intet ge tillbaka. Den, med hvilken ban,
inig veterligen, var närmast förbunden var Nicander: men
tifven honom stötte han tillbaka. När den unge August
tillegnade sina förstlingsblommor åt Kronprinsen, tillegnade
Vitalis sina samtidigt utgifna Dikter åt Fullmånen, och [-]Nicander,-] {+]Ni-
cander,+} som var granntyckt, upptog denna parodi temligen
illa. Alltid måste hans vänner vara på sin vakt för att ej
stöta honom, ty fastän ban — såsom ofvanföre anmärktes —
skoningslöst gisslade vänner och fiender, var han långt ifrån
att af dem tåla en anmärkning, ett oskyldigt stickord eller
ett smålöje.
Vi sluta denna teckning med ännu ett par utdrag.
"Liksom hans physik var motsatsen till hans själsstyrka, sä var
själen sjelf i många afseenden sin egen motsats, visande
bredevid och om hvarandra vekhet och kraft, blidhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
