Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Sparre, Lars Siggesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Sparre, Bengt Erland Franc,
gick för århundraden förloradt det ögonblick, dä Norges och
Skånes förening med Sverige varit möjlig (?). Lars
Siggesson och Thure Jönsson drogo sig tillbaka ur Norge,
emedan deras styrka var ringa, sedan de i fjorton dagar
uppehållit sig i Opslo, der de ej längre funno underhåll för sitt
folk och sina hästar. När Danskarne det sporde, uppbrände
de Elfsborg, plundrade hela trakten der omkring och
skyndade till Bohus. Då intogo Svenskarne Viken eller Bohus
län, besatte Carlsborg, tågade sedan hem till Sverige och
förlade folket i borgläger. Dessa infall i Norge och Skåne
bade en erkänd inverkan på den utveckling händelserna
fingo, fast ej allt vanns, som önskades. Ar 1556 sändes
Lars Siggesson jemte Gustaf Olsson (Stenbock) och
Christopher Andersson (Röd) till Danmark, der förbundet
mel-lau Sverige och Danmark förnyades. Är 1557 skickade K.
Gustaf Riksens Marsk Hr Lars Siggesson till Sundby roed
två andra Riddare och hela den i Linköping mönstrade
krigsmakten till Småland, alt der hålla konungs-räfst efter
Sveriges lag och förhöra alla saker och klagomål för rätta,
straffa skalkar och hålla Dannemän och fromma vid makt.
Möre, Werendsland och Kongehärad blefvo hårdt belagde
med sakören och de anseddaste bönderna insatte på Kalmar
slott tills summorna utbetaltes, helst då krigsmakten drog
sig tillbaka, man fruktade annars, att betalning uteblefve.
Så öppnades väg för oppositionen att bli uppror. En
Dackehär uppstod, der Lars Siggessons beväpnade domare
suttit. Sedan sändes Hr Lars, Rikets Marsk och
Höfvidsman på Örebro, jemte tre andra Rådsherrar, till
Handels-dageu i Köpenhamn, för att möta de Lybskes praktiker
samt Johan v. d. Hoijes och Berendt v. Melens enskilda
arf-anspråk hos K. Gustaf. Vid konungamötet 1541 föll Sparre
i sjön vid landgången, men upptogs af båtsmännen.
Då Dacke-upproret uppblossat 1542 och fru Malin på
Bcrgqvara redan jagats ur sin barnsäng, förordnades Hr L.
Siggesson jemte Johan Thuresson till Fältöfvcrstar, som
drogo neder från Östergötland med största delen af
krigsfolket till häst och fot och "tragtade" med allmogen. Den
andra delen måste vakta på Östgötarne, som voro "så
full-stoppade med Papisteri, Jungfru Marie mjölk och St. Britas
uppenbarelser, att de intet aktade hvad de bedrefvo."
Fält-öfverstarne måste snart sluta en dagtingan med Dacke och
lofva böter på hans klagomål. Krigsfolket förlades
emellertid i läger vid Linköping under Hr Lars som fältöfverste,
med Abrah. Eriksson (Lejonhufvud) som hans "Luthenant."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
