Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - c. 5. Carl Sparres gren - 22. Sparre, Henrik Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S t a b b ■ , Henrik Georg.
ill
dertill mycket benägen, men Munck ville ej ge sin
förhastade åtgärd det namn den förtjente och, oaktadt lama
bvisk-ningar om misstag, växte vissheten om en offentlig stor stöld,
som sades begången af Konungen genom Sparren, ocb som
publiciteten den tiden ej kunde motarbeta det smygande
förtalet, bildade sig slutligen en sä allmän opinion, att d. 19
Nov. 1787 kl. 9 f. m. alla Officerare vid Gardet församlade
sig vid Slottet i Stockholm i Gorps de Gardie. Der
skingrades de likväl af General G. M. Aminoff, som
förständi-gade dem att de ej fingo hålla sammankomster på
Konungens borg, men följande dag samlades de, der Aminoff
tillät, då Sp. inlemnade sitt afskeds-memorial, begärande blott
den accordsumma åter, ban gifvit som Gapitaine. Och
fanatismen var sä häftig, att 36 Officerare vid Gardet straxt
förklarade sig ansvarige för denna summa, 6000 Rdr specie.
Henr. Sp. måste lemna Sverige, oaktadt ban stod i
synnerlig nåd bos sin Konung, som ansågs så mäktig.
Medic.-Rådet Hedin yttrar, att Sparre nu af hämnden fick umgälla
bvad ban längesedan förtjent och vidare förtjente, fast ban,
enligt bvad Hedin upplyst, var alldeles oskyldig i det, som
hufvudsakligen lades honom till last — stölden hos
Drottningen. Det var likväl, yttrar Hedin, skada på en ung,
vacker och i öfrigt älskvärd man.
Man beviste den tiden alt Sp. begått den stöld, — nb.
som aldrig skett, i anledning deraf att Kon. Gustaf
ursäktat honom, om så varit att ban begått detta brott, med
uppgiften, alt K. Henrik IV i sin ungdom skulle låtit något
dylikt falla sig till last.
Geijer upplyser (Gust. Papp. III. 2. s. 96), att K.
Gustaf lät denne sin favorit skaffa sig penningar genom actier
i pastorats-handeln. "Det var ingen smädedikt att
paslora-terna såldes inom kretsen af Konungens nnga, ystra,
adliga omgifning. Bevis derför finnas bland Konungens
papper; och äfven den illa beryktade Baron Henr. Sparre
beropar sig på löften i fråga om sådana befordringar, för
hvilka han låtit contant betala sig."
Att osedligheten i Gustaf III:s hof slog stundom en
brygga från brott mot VI till dylika mot VH præceptum,
torde ej alldeles kunna nekas, om ock H. Sparre 1787 led
oskyldigt. I Enkedrottningens hof hade han som Page i sin
ungdom också hemsökts af misstankar. Han aflcdde dem på
en Mamsell Alnoor. En Grefve S—g, Öfverste och Cavaljer
hos Kronprinsen, skilldes från sin uppvaktning under
ledsamma rykten. Och under all röken saknades ej gnistor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
