Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - g. Grefvar Sparre till Sundby - 27. Sparre, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S p a ii k ii, Erik Axelsson.
155
kallsinnighet och förakt blifvit bemött, som jag dess hus
ohedrat eller någon svår missgerning deruti begått hade. .. .
Jag är intet obenägen att tro, att detta kommer längre
ifrän, dä jag reflecterar på hvad i begynnelsen, då jag sökte
inträdet i E. Exc:s hus och familj, mig bemötte. Ingalunda
undrar jag på, att alfectionen för en obekant intet förr
infinner sig, än man en tid dess seder, mauér och sinne
någorlunda har sport, emedan ofta sprider ryktet om eus
goda eller onda förhållande mycken osanning och är mer
att skatta den vänskap, som pä en esliiue och mogen
bekantskap är grundad . . . fann således ej underligt, att så
liten disposition var på min Il:da k. Fru moders sida . . .
att jag alltså med all ödmjukhet och resignation upptog de
ovanliga precautioner, som brukades med förskrifvande af den
rätt, som konung och lag emellan höga och låga i detta
land har upprättat, som jag aldrig annan skatt sökt, än
den, som dygden åstadkommer, var jag viss uppå alt finna
uti min salig k. makas egande så rikligen miu räkning, att
jag till ännu underligare conditioner, som der slå att finna,
samtyckt hade, hafvandes jag dock hållit detta lönt,
allenast derföre alt min beder dervid torde lida och mången
trott, efter jag sådan rättighet efterlätit, kunde dertill
dumhet, svaghet af förstånd eller någon annan förbatelig orsak
gifvit anledning. Tror ock, att der sådant blifvit kundt (sic),
ringa heder varit att hemta för den, som sä sällsamt pactuiu
anternupliule (sic) sammanfattat och den mig nogsamt
bekant är.... Trodde mig consideration meritera’, att jag länge
sedan hade aflaggt barnskorna och ville undfly all
depen-dence, att jag till temmelig heder och elevation var
koin-meu uti en stor konungs tjenst och att jag Gudi lof hade
ärligt namn och rykte allestädes, der jag mig uppehållit,
icke tror jag heller att min II:da k. Frumoder nånsin har
kunnat märka något missnöje hos mig öfver många svåra och
vidriga expressioner, som emot mig som oftast äro utgångne
och merändels af mina gerningar sotticer kallade. Icke
heller att jag utlåtit mig onöjd, att jag hus och kost till
mitt folks underhåll i staden sjelf måste bestå. . . . Att jag
bevekes göra E. Exc. derom ett ödmjukt förtroende, kan
ban aldrig ogilla, utan finna att det i stället för otålighet,
ej annat än commiseration uppväcka kan."
Bättre synes ställningen varit, när han skref från Achen
d. 27 Sept. 1707 . . . "jag med all flit skall söka
efterkomma mina LIögl:de k. föräldrars nåd. befallning, som är
att begifva mig snarl på hemrcsau. ... Är min högt:de k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
